mammahormoner och kärlek på en helt ny nivå kan få den mest stabila att rubbas ur sina cirklar en smula.
jag tror på att ge sig hän, feel the love och bara vara.
men den där bebisbubblan som så många snackar om - vet inte riktigt vad det innebär.
efter någon vecka var jag redo att kasta mig in i vardagen igen, rutiner har alltid varit min grej.
det var en bebis som kom in i vårt liv och inte tvärtom, jag kände det som min uppgift att visa detta lilla knyte hur det funkar i vår familj.
trots att det var mycket som aldrig mer blev sig likt så är livet precis som förr.
samma torra humor.
samma galenhet i att baka.
samma mobilberoende.
samma kärlek till min man.
samma intresse i att röra på mig.
samma virriga och pratglada personlighet.
jag är bara toppad, som det mest fantastiska strössel, med kärlek i form av två små mänskor med centimeterlånga ögonfransar och porlande skratt.
alltid när vänner välsignas med nya familjemedlemmar svämmar mitt hjärta över av samhörighetskänslor och förlossningarna återspelas.
igår landade min fina vän
Emma hemma med en supersöt Hedda.
U go girls, jag längtar så efter er!