söndag, augusti 07, 2011

mammalivet

mammahormoner och kärlek på en helt ny nivå kan få den mest stabila att rubbas ur sina cirklar en smula.
jag tror på att ge sig hän, feel the love och bara vara.
men den där bebisbubblan som så många snackar om - vet inte riktigt vad det innebär.
efter någon vecka var jag redo att kasta mig in i vardagen igen, rutiner har alltid varit min grej.
det var en bebis som kom in i vårt liv och inte tvärtom, jag kände det som min uppgift att visa detta lilla knyte hur det funkar i vår familj.

trots att det var mycket som aldrig mer blev sig likt så är livet precis som förr.
samma torra humor.
samma galenhet i att baka.
samma mobilberoende.
samma kärlek till min man.
samma intresse i att röra på mig.
samma virriga och pratglada personlighet.

jag är bara toppad, som det mest fantastiska strössel, med kärlek i form av två små mänskor med centimeterlånga ögonfransar och porlande skratt.

alltid när vänner välsignas med nya familjemedlemmar svämmar mitt hjärta över av samhörighetskänslor och förlossningarna återspelas.
igår landade min fina vän Emma hemma med en supersöt Hedda.
U go girls, jag längtar så efter er!

annaliten

8 kommentarer:

Marielle sa...

Fina du :-)

Ebba sa...

Så bra skrivet Anna, och skönt att man kan vara "sig själv" fortfarande. Allt det där "vänta du bara tills bebisen kommer, får mig att bli lite.. fundersam? Jag vill ju vara mig själv, välkomna en liten bebis som såklart får ta sin plats, men ibland verkar det på människor som det är en liten ÅNGVÄLT som ska omkullkasta min personlighet.. typ. Och jag kan ju trivas rätt bra med den jag är. Hela mamma-klubben-grejen, känner inte riktigt att jag passar in alltså! Men nu är det bara (förhoppningsvis) sju veckor kvar, och sånna här inlägg gör mig hoppfull! ;)

Kram!

Josefine sa...

Visst beror det mycket på vilken personlighet eller inställning man har själv. Samtidigt spelar det ju lika stor roll vilken typ av bebis man blir välsignad med. Min var en extremt missnöjd liten dam så det blev bebisbubbla deluxe. Det är väl först nu när hon är fyra år som den har gått över någorlunda ;-)

Linda sa...

fint skrivet, Anna. det är bra att belysa olika sidor av att bli mamma. att det är tillåtet att känna på olika sätt, att det inte finns rätt eller fel, att man ska följa sin egen intuition, det som passar en helt enkelt.

Emma sa...

<3
PUSS

Anna sa...

Marielle: och fina du!

Ebba: 7 veckor?! galet! det är konstigt det där att ingenting är sig likt samtidigt som allt är sig likt. jag tror att du kommer trivas bra som mamma, på ditt sätt - alla sätt är bra! kram!

Josefine: ja herre, det finns lika många olika barn som det finns vuxna i olika typer.
Alice, vår första har inte varit ett lätt barn. elakt nog brukar jag säga att hon föddes med PMS. allt detta jobbiga puschade mig att börja blogga, för att se att jag inte var ensam om känslor som inte så många vågade prata om. nu är hon lättare att ha att göra med, och jag vet precis hur hon funkar. småbarnstiden har aldrig varit min bästa tid - trots att jag jobbar med nyfödingar :)

Linda: som vanligt - du förstår mig precis! det här var inte ett inlägg om "hur man ska göra" utan om "mitt mammaliv". puss på dig!

Emma: <3 puss på er!

Josefine sa...

Jag hade för mig att du har nämnt något om att din dotter inte var särskilt lätt som liten och mycket riktigt - när jag gick tillbaka och läste några av dina första inlägg var det som att läsa om min dotter. Tårarna var inte långt borta för det var som att komma tillbaka till den jobbiga tiden. Det värsta av allt var att ingen förstod hur jobbigt jag hade det. Fick bara höra att "bara man är lugn som förälder bli barnet också lugnt". Du har en skön inställning och jag hoppas att jag någon gång kommer att bli lite mer avslappnad i min mammaroll och framför allt börja ta hand om mig själv mer.

Anna sa...

Josefine: jag gråter ibland när jag tänker på den där tiden jag med. det är tufft.
den där ångesten kan man inte förklara för någon med en glad bebis. det är inte kolik. det är missnöjdhet. och det är jobbigt det med.
men jag försöker leva i nuet. nu är hon glad och jag är glad, vi är ett fint team.
jag tror du är något på spåret där - jag blev en bättre mamma när jag inte var så bitter över att jag själv mådde dåligt. jag kan inte ta hand om någon på ett bra sätt när jag själv varken tar hand om mig eller mår bra.
hejja dig!