söndag, augusti 28, 2011

& visst överlevde vi

hästen Lili var en riktigt söt liten stor! ponny som var hur snäll som helst om man undvek att klappa den på baken där är vi lite lika, Lili och jag.

kanske kan jag bli en hästtjej på gamla dar.
kanske säger jag.

annaliten

3 kommentarer:

Anna Hovskägg sa...

Jamen klart att det gick bra! De är stora, vackra men framförallt VÄNLIGA djur. Så länge de behandlas väl.

/32-årig hästtant

fiaelia sa...

åh, ser fram emot! saknar hästar massvis efter mer än halva livet praktiskt taget bosatt i stallet. provade att kasta upp ungen på en ponnyrygg för första gången i somras och resultatet var succé, så jag har hopp!

och heja dig! min mamma var ingen hästvän, men blev ponnymamma för min skull. och de bästa morsorna är faktiskt de som är lite nervösa och kanske inte har full koll på hur ett träns ska knäppas. de som inte har krossade ryttardrömmar i bagaget liksom. tro mig.

Anna sa...

Anna: det är det jag måste lära mig! // Anna, 31-årig snart hästtant

Fia: oj, du är en hästtjej! jo det var några krossade ryttardrömmar där i stallet, det såg jag allt...