torsdag, augusti 04, 2011

working hazard

viljan att ibland känna för att stoppa ett barn i fickan och ta med det hem.

det barnet med dom största ögonen och de mjukaste låren.

när jag berättar om jobbet lyssnar alltid barnen lika storögt, och ett litet syskon vill de gärna att jag tar hem.

oklart om det kan räknas som arbetsförmån.

annaliten

3 kommentarer:

fröken L sa...

Åh, jag känner så väl igen det där! Den dag impulserna blir alltför starka måste jag nog skaffa mig ett annat extrajobb... ;)

Jenny & Emilia sa...

Undra om en sån förmån ses som Skattepliktig? Ska nog ta o kolla upp det på jobbet ;)

Anna sa...

Fröken L: nej, världens bästa jobb! stanna!
'
Jenny: ha ha - please do!!