jag skulle kunna ljuga.
jag skulle kunna säga att allt är bra nu.
att vi njöt av middagen, discoduschade och sen trippade med nymanikyrerade naglar till nybäddade sängar och sjöng vaggvisor ihop.
idag åt Blixten ingen middag.
och fick ingen efterrätt.
barnen badade men skötte sig inte.
mamman berättade reglerna för nattningen.
ingen lyssnade.
då fick den mamman nog.
tvättade.
borstade.
och la barnen utan vare sig Bollibompa eller saga.
arg var hon och skrek gjorde hon.
men.
och jag hoppas att det är ett stort men: med en förklaring till varför jag blev arg och varför konsekvensen av deras beteende ledde till en trist kväll.
vi enades om att imorgon är det lördagsgodiset som ryker om de inte uppför sig.
japp.
the truth, and nothing but the truth.
dom kan spelreglerna.
men dom är barn och förlorar sig i trötthet och lek.
förståeligt.
men om det aldrig blir konsekvenser av deras beslut så är min tro att jag en dag sitter här med två skitungar som inte respekterar vad jag säger.
lite av min värsta mardröm.
trots att vi blivit vänner, pussats och sagt godnatt så är mitt hjärta tungt som bly på vägen till jobbet.
mammalivet, inte så himla glammigt alla gånger.
men jag är så glad att jag har en familj att njuta alla dagarna med, bra dagar och dåliga dagar. alla dagar är jag deras mamma och jag gör fan så gott jag kan.
imorgon kanske vi skålar i förtjusning, pussas i motljus och värmer varandra med mjuka ord.
jag hoppas det.
för jag vet att vi kan.
jag vet att min familj är den bästa av familjer för mig.
jag älskar er gullungar, varje dag och det finns inget ni gör som kan ändra på det.
10 kommentarer:
Sanna ord! Bra ord!
Jag tror som du, trots att de är barn. De måste få någon konsekvens av sina handlingar om de inte sköter sig.
Jag är säker på att du gör så gott du kan, och som förälder är det det enda man kan göra!
Ungefär som jag känt de senaste dagarna...
Huvidet på spiken där!
och inte blir det bättre... Jag (*skäms*) skrek åt 19-åringen att "flytta till pappa då, om det är så mycket bättre där!!" Men fick ändå en kram innan han åkte senare... (Skulle dit över helgen, jag hoppas han kommer hem.)
Föräldraskap ÄR en pärs, de dakarna man dara dansar på rosor är lätt räknade!
Kram på dej!
det är väl det där som är att vara förälder. att fostra och förmana. att inte alltid känna sig som världens schysstaste.
nog för att man är mänsklig, men jag försöker också att stanna upp de där gångerna man har en klump i magen trots att man pratat efter ett tjafs. då analyserar jag vad i mitt beteende jag kan ändra på så att jag går ur striden med huvudet högt och hjärtat ljust och lätt nästa gång.
jag vet att det är en klen tröst, men om man aldrig sätter gränser och visar vad som är rätt och fel, hur ska de då veta? vem ska göra det?
du är en jättefin mamma och människa. det är bara inte en dans på rosor att vara det.
KRAM
Du är så klok! Känner igen mig så! Jobbar mycket på att inte känna mig som världens sämsta mamma när det uppstått trista situationer... Just då kan jag inte alltid tänka tio år framåt.
(Och så önskar jag att jag inte jobbade natt på taxi så jag slapp svara på ajfånen ;-) Dessutom tog det mig FEM timmar att få ihop dessa rader!)
Massa kramar!
Bra och kloka ord! Det funkar här på samma sätt! kram!
alla ni: jag är så tacksam att ni läser och berättar om er själva, vi får peppa varandra!
TACK!
Jag fick lite klump i halsen av detta inlägg. Det är ju så. Det bästa och värsta jag gjort- mina barn! Vilken utmaning och kärlek man jobbar med dagligen! Jag tycker väldigt mycket om din blogg! Styrkekram
Linda: hejja oss, inte lätt det där mammalivet. tack för pepp, kram!
Skicka en kommentar