jag: en kängurumamma

jag tycker att vi glömmer gårdagen, den var ändå inge rolig. idag blir det bättre tror jag!

natten var helt ok. "skällde" lite på J igår, fattar inte hur han kan sova sova sova när jag och Brallisen var uppe hela natten. bara tre meter ifrån honom! kände mig ensammast i världen... inatt fick jag puss och glada (!) tillrop i alla fall. hon somnade redan vid 18 som har varit standard som senaste 6 dagarna. men nu verkade hon sova bättre. visserligen drog hon timmerstockar som en hel karl men det kan jag ha överseende med. vid 02 vaknade hon och ville inte sova. eller det ville hon förstås men kunde inte. hon ville inte ligga ned. hon satt på min mage och jag satt upp i sängen och vilade lite. hon var så mysig!!! hon klappade på mig, snosade in sin näsa i mig och höll min hand. värsta gos-ungen! tillslut somnade hon och jag kunde lägga ned henne, trodde jag! men efter lite välling så somnade hon om i alla fall. men jag låg vaken säkert en halvtimme till. men efter det sov hon, om än lite oroligt ända fram till 07.21!!! känner mig som en ny människa!!

tror till och med att vi ska ut på en liten promme idag, med A och I (som fyllde ett igår hipp hipp hurra!!!) känns skönt för jag behöver lite social stimulans...

imorgon går J på sin jour igen = han flyttar upp på övervåningen. känns trist. men vad ska man göra?

kanske ska berätta om gårdagen lite i alla fall. jag hade värsta meltdownen. hade ju bokat en tid till husläkaren för att vi skulle slippa sitt på lätt-akuten i en evighet. jag fick tid 11.30. eftersom Brallisen vaknade 05.30 och vägrade sova mer på morgonen så gick vi ut vid 10 och var framme hos läkaren vid 11 så att hon skulle kunna äta där. det funkade bra, hon var trött men ok. klockan blir 11.30. läkaren kommer ut och tar in en annan!!! jag biter ihop och vankar av och an med min trötta ledsna bebis. klockan blir 11.55, läkaren kommer ut och hämtar en annan patient. nu brister det för mig: -gäller inte bokade tider här? ryter jag.
- jo men vi måste ta hand om patienterna på lätt-akuten först.
nu börjar jag gråta okontrollerat! är så trött, och Brallisen är så trött! läkaren ser att jag håller på att gå under, hon klappar om mig och ser till att vi i alla fall kan Brallisens stick i fingret innan vi kommer in till henne. jag blir så arg på mig själva att jag alltid ska börja grina, inget bra "stark-kvinna" exempel för min dotter precis....
sen gick det hur bra som helst hos doktorn och att ta provet i fingret (Brallisen fick en gul plast frisbee som uskan envisades med att kalla bumerang vid ett flertal tillfällen)

sen gick vi till apoteket, kö som vanligt. Brallisen var nu helt röd om ögonen. vi hade nummer 358.
-357, ropar kvinnan i kassan, någon som har 357?? ingen svarar och hon ropar upp 358, vi skuttar dit. då kommer sur-gubben:
-jag har 357, varför hoppade du över mig?
-jag ropade upp 357...
-jag stod precis här och jag hörde ingenting!
kvinnan i kassan tittar på mig, jag sitter kvar, gubben får hjälp av någon annan.
sen var den strl på Brallisen med slut som vi skulle ha. då undrar hon om jag vill åka till ett annat apotek för att hämta den...
-e du dum i huvudet? tänkte jag fråga då. men höll tyst.
betalade 96:- för en på tok för stor flaska.

over and out!