I'm in the army now, na na na na.....

vi har halsfluss här hemma. eller vi och vi. Brallisen har. eller det innebär ju att vi oxå e sjuka, av trötthet!!! hon är strulig om nätterna såklart. det var natten till onsdagen som hon fick feber. på morgonen gick vi till doktorn för jag var säker på att det var öronen igen. det var det inte och till och med doktorn blev förvånad: "det var halsfluss, det trodde jag inte. tur att jag tittade i halsen!!" -eh, ja! tänkte jag säga men bet mig i tungan....
vi fick i alla fall penecillin för 10 dagar... Kåvepenin är ingen höjdare till smaken kan jag berätta! kan själv minnas hur dom där hemska tabletterna bara fastnade längst bak i halsen (där man såklart har som ondast när man har halsfluss...) och bara vände tillbaka ut på vaxduken! fy bubblan! det är ynka 2 ml som ska i henne morgon och kväll men det är en pärs. dom bli hällda ned i halsen med tvång - fasen vad starka ettåringar är!!

natten var som det ska när dom små är sjuka. inte många timmars sömn. varken för mamman eller Brallisen. den var dock inte lika illa som när hon skulle sluta med välling på natten (tänk att det tog så mycket tankekraft och "ångest" och nu kan jag knappt minnnas hur det var...) innan vi lagt oss så hade hon redan vaknat många gånger och varit ledsen och svettig. men somnat om. jag la mig vid 21 för natten innan var inte heller en dans på rosor. sen vakna hon typ en gång i timmen... usch. hon har så svårt att somna om när hon vaknat. natten innan försökte jag att få henne att somna om om hon fick ligga hos mig men då blev hon som vanligt hysteriskt. nätterna (och dagen oxå förvisso) går nu ut på att försöka hålla henne lugn i sängen och somna av sig själv. som vanligt tar hon till hela arsenalen av djungeltrix för att hålla sig vaken men "me Jane" kan oxå en hel del!! det var sen när hon äntligen somnat om där vid 3 tiden som jag kunnat skriva in mig på vicket regemente som helst. jag behärskar nu till fullo "ålning medelst hasning".

när Brallisen så väl har somnat ska man först försöka ta bort händerna från hennes kropp. man får ta ett finger i taget. snabbt, och sen får man resa ryggen i etapper, går det för hastigt registreras det av "mamma-larmet" och hon vaknar igen. sen gäller det att ta sig ut ur rummet. den minerade vägen har nu underlättats genom att när man går längs mattan så finns det nästan inga minerade partier där. jag sa nästan va?? självklart lyckades en liten tå nudda något knarrigt och det surrade till i sängen, hon for runt och yrade lite. det var då jag kastade mig ner på alla fyra. försökte stå blickstilla så hon inte skulle upptäcka mig - för då skulle det var kört... jag satt där länge och försökte att inte fördela tyngden och andas tyst. varför är det alltid då man får värsta host-kliet i halsen? sen smög jag ut på tå, dubbelvikt. inte det lättaste ska ni veta! men I did it! eller sen kommer man till det trixiga partiet nummer två. inte ens en myra skulle kunna smyga ljudlöst ned för vår trapp. den knarrar helt enkelt så det är en chansning varje gång men det höll som tur var. men jag kände mig så töntig när jag satt där på golvet i fem minuter och funderade på vad jag gjorde... är det fler som gör så här?? eller är det bara jag som har en bäbis som sover med öronen vidöppna???

nu måste jag gå å vila inför natten tror jag...
kramen!