jag är som en hund

jag spenderar dagarna med att städa, plocka och fixa. lägger papper i fina högar. sorterar in i pärmar. viker kläder och plockar ur i diskmaskinen. å så tar jag hand om Brallisen oxå såklart.

resten av dagarna går åt till att leta fram det jag tappat bort... fasen jag blir galen!!! att jag inte kan gömma mina ben där jag kan hitta dom igen. jag vet ju att jag höll i den där jätteviktiga lappen för bara några timmar sedan. och jag vet att jag la den i högen för alla viktiga papper och inte i högen som skulle till soptunnan, eller?? adrenalinet pumpar på och så snor jag runt som sjutton och letar letar och letar. Brallisen tror alltid att det är någon ny lek vi håller på med...

nästan alltid finner jag (peppar peppar) det jag letar efter. men ibland tyvärr för sent.... snälla någon när ska det här gå över???
särskilt nu när det är bröllopssaker som ska ordnas och donas och kommas ihåg. så igår fick jag börja äta magmedicinen igen...