insomnia

vi har varit bortskämda. i säkert ett halvår, ja sen J började vara pappaledig så har Brallisen sovit som en prinsessa. hon har sovit om dagarna, vilket hon som ni minns inte gjorde när jag var hemma med henne... men inget groll om det nu!
sen har hon varit som en dröm på kvällarna. trött som få av allt bus så har hon knoppat in ganska direkt efter att man har lagt henne. efter ungefär halva Bollibompa har hon börjat gnugga i sina ljusblåa och efter vällingen är det nästan omöjligt att hålla henne vaken. hon har legat själv en stund och finurlat efter man läst en saga, kanske sjungit lite och pratat med sina gossedjur.

men sen för några veckor sen så ändrades allt.... vad hände??? nu är hon ett monster. hon ligger däruppe och ylar. eller hon ligger kanske inte så mycket, hon ränner runt och kollar sina leksaker, ut i hallen och drar i lådorna, släcker och tänder (släcker och tänder släcker och tänder släcker och tänder osv) sin lilla lampa.
tror det var en kombo av att hon blev sjuk (för det har ju varat hela hösten...) och att hon fick den där j%&€a lampan. jag blir NUTS! hon är inte pigg, för hon är på ett synnerligen kinkigt humör och skriker och gormar. hon kastar napparna och ylar att man ska komma upp och hämta dom från golvet. och ibland skriker hon bara. förut var ju hela kvällarna våra, pappans och min. men nu är det inte alltid hon somnat in när vi börjar borsta tänderna (jag hör henne nu och klockan är snart 21...)

till saken hör ju att hon hade en tvåveckors period av att sova om mornarna oxå, alltså lätt till åtta. det är ju lätt att bli van med. en god vana. men nu somnar hon sent och vaknar tidigt... inte lika bra kombo alltså för det innebär kinkigare barn och kinkigare föräldrar.

jag hoppas att det inte blir VÄRRE när Bus kommer. känns som om detta kanske bara är en försmak på det tvåårstrotset som har börjat. som jag sa tidigare: måste vara galen som skaffar en till när jag knappt orkar med den första ibland... igår var vi ju hela tjocka släkten här hemma och min lilla Duracellkanin somnade inte förräns vid 22. och då hade hon först slitit ut familjen med mer energi än vad hela gatan gör av med på alla ljulstjärnorna. vi var helt slut!! hon med, men kan ändå inte tagga ner och bara chilla.

imorse var det dags att gå upp vid 5.40 = för lite sömn för en tjej som inte suttit still många sekunder. jag bar ner henne till oss och tänkte; ja! julmys! sovmorgon hos mor och far!
ha ha, who am I kidding! som när hon var liten så stretar hon med näbbar och klor (hon är tyvärr lite starkare nu för tiden) men vi gav oss inte. både pappan och jag var helt överrens, du ska ligga och vila!!! kanske låter helt galet men hon måste ju lära sig att de inte är farligt att bara mysa. i en och en halvtimme turades vi om att hålla i en skrikande sprattlande sparkande Brallis som försökte komma lös samtidigt som hon försökte hålla ögonen öppna. för trött var hon, ingen tvekan om det. vid varje spark jag fick i magen (inte mysigt!) så blev verkligheten mer och mer skrämmande: så här var hon hela tiden jag var mammaledig - nu är jag gravid = en ny bebis på gång. MAJ GÅDDD!!! jag är faktiskt inte ett dugg skrajj för förlossningen men jag håller på att gå upp i limningen när jag tänker på att jag ska var hemma med ett, två stundom barn. jag kan bara hoppas att det är lite lite lugnare, lättare och gladare.

sådärja!
tack och hej dagboken!