konstigt men sant!

jag sitter på jobbet och skriver. trots att jag eg inte är i arbetsdugligt skick. men är man lite dum i huvudet så är man...

fredagen var jag trots allt lite bättre på, ingen feber men helt slut och snor överallt (ok kanske inte överallt men typ i hela huvudet..) så när chefen ringde och grät i luren så var det svårt att säga nej till natten som var planerad sedan länge. så nu sitter jag här.

när jag kom hit såg jag ut som ett vrak. men då hade jag varit hemma hos mor och far och fått mat och kärlek och såklart gråtit en skvätt. vad är det med föräldrar? dom ser raktigenom en och får en så lätt att tippa över till att gråta när allt bara är för mycket. det är så underbart att ha ett sånt hem att landa i.

jag har många många gånger funderat över varför just jag har haft sån tur. med människorna runt mig. världens bästa föräldrar, underbara syskon, en man som inte är av denna jord, en dotter som är född till guldklimp, vänner som jag gärna går över eld för och sen människor som man bara träffar av en slump och som gör sån stor impact i ens liv. känns så overkligt skönt och så oerhört orättvist när man vet att så många andra inte har det som jag. nä nu börjar tårarna igen.... vill bara passa på att säga TACK till alla ni som vet vilka ni är. jag älskar er!

som sagt på jobbet. kom då hit med rödgråtna trötta ögon, snor i nos coh harkel i röst. men dom här damerna jag jobbar med är bara för gulliga. jag har sovit på arbetstid! eller i alla fall vilat ögat en stund. innan jag vaknade upp till doften av nybakad äppelpaj... jösses! kanske blir frisk på kuppen. nu ska jag snart vila örat en stund till... sen är det dags att åka hemåt om ca 3 timmar. lovely!!!

puss! (bara lite snor idag)