mycket oro

helgen fick kanske inte den bästa starten.
natten till fredagen låg jag vaken och kliade mig. det var galet, till och med under fötterna.
ingen frukost fick jag för jag skulle ta fasteprover - fyra hela rör på tom mage. tur att S stack så bra att jag inte svimmade. sen var det dags att kasta sig in i en galet fullspäckad arbestdag. jösses vad vi jobbade!!!

sen när jag precis ätit lunch och skulle kasta mig in i jobbet igen så ringde telefonen. en barnmorska ringde angående mina provsvar. mina värden hade gått upp och hon tyckte jag skulle ta nya prover på måndag. och sen avslutade hon så här: "ja och sen om du tycker att bebisen börjar röra sig mindre så kan du ju alltid åka in till 12an och köra en kurva" -

det var som om tiden stannade och som om jag satt i en liten bubbla därinne på expeditionen med alla kollegor springandes helt tyst i slowmotion runt omkring mig.

reste mig och gick in på en sal och bröt ihop. gulliga kollegan A gav mig en bamsekram och skickade mig direkt upp på 12an för att köra en kurva. jag gick i dvala med tårarna nerför kinderna. fick sen ligga i en halvtimme och lyssna till tickandet i magen. det var terapi.

kurvan såg fin ut och nya prover är nu ordinerade till på måndag (samma dag som det extra ultraljudet) och sen ska jag prata med en läkare på torsdag.

sen var det bara att kasta sig in i jobbet igen. jättesvårt när hjärnan är någon annanstans.

kom inte därifrån förräns vid strax efter fyra. helt däck och orolig och gråtig på bussen såklart.

gulliga älsklingen hade lagat middag och tog allt jobbigt efteråt oxå. däckade i soffan och orkade knappt vakna till Idol.

känner att detta kanske blir sista graviditeten. jag orkar inte vara så här orolig en tredje gång.