lite ömkligt inlägg

fasen, jag känner nästan att jag tycker lite synd om mig själv en egenskap jag inte gillar hos andra...
men om jag lättar mitt ♥ lovar ni då att tycka synd om mig så att jag kan gå vidare?
ok, here it goes:

jag är less! jag sitter helt fast i ekorrhjulet av heltidsjobb och småbarn. jag vill gå ut och dansa, vara spontan och shoppa för lönen jag fick i julas.
det är öken att jobba natt, gå upp kl 16. pussa lite på barn och man, trots att man är trött som en liten mössa. stöka mat, snabbt snabbt, städa undan, natta barn, tvätta, diska och idag baka tårta och handla innan man går till jobbet vid kl 20. det är inget liv!
man hinner knappt tänka på det som man borde hinna för allt går i ett.
jag känner mig trött. jag längtar efter att vara föräldraledig och inte behöva passa tider utan kanske känna lite ro i kroppen. fast allra mest längtar jag efter att jobba deltid, ha barnen på dagis och hinna leka med mina barn med glädje när dom är lediga för att jag hunnit med trista grejer när dom är på dagis och jag ledig. men det behöver vi ju inte prata högt om. jag smålog för mig själv för några veckor sedan när mrs Blankens skrev om att hennes liv inte förändrats ett dugg sen hon blev mamma. näe, när ungen är två veckor kan man ju i princip lägga den i jackfickan och gå. kom igen om ett år gumman lilla!

att förkylningen nu även nått min näsa och hjärna känns ju lagom uppiggande och den här ögonhistorian röda, svullna och svidiga + krackelerad hud är ju bara droppen.

flera i min närhet har haft en kämpig jul och det tär på mig och julefriden har inte varit total då hjärnan gått på högvarv.

jag är inte mig själv. jag är grinig och fräsig och vrång. man och barn vill nog helst inte umgås med mig. tålamodet är helt borta och jag vill bara vara ifred.

att jag sen inte har n å g o n t i n g att ha på mig ikväll gör mig inte gladare.

sådärja. nu känns det genast mycket bättre. tack för allt, kära kära blogg.

♥ lilla mamman