det var en jobbig film.
gråt i mer än halva.
jobbig hulkande skakande gråt.
jag hatar hatar hatar hatar hatar hatar hatar hatar hatar hatar tonåren.
åren mellan 11 och 19 känns som ett blankt kapitel i min bok.
jag har endast sporadiska minnen.
det jag minns är mestadels jobbigt.
idag grät jag inte för min egen del.
det är överspelat nu.
jag mår bra.
jag kom ut hyffsat normal på andra sidan.
jag grät för Brallisen.
och lite för Blixten men jag har ingen aning om vad man som kille går igenom då
för att det inte dröjer länge tills hon är där själv.
för att jag inte har en aning om hur jag ska hjälpa henne helhudad genom det hela.
jag vet att man måste känna av det jobbiga.
att man blir klokare av det.
men det är viktigt att ha någon bredvid sig som tror på en i alla lägen.
jag vill alltid finnas vid din sida älskade unge.
du är min finaste.
du är mitt hjärta.
allt som krossar ditt hjärta krossar även mitt.
jag hoppas att jag ska få lindra dina sorger genom att ösa kärlek över dig.
önskan är att jag kan stärka din sköld och få hårda ord att studsa bort från dig.
jag vet att det kommer en tid då du inte vill ha mig nära.
att du kommer gå några meter bakom mig när vi åker och handlar.
men det är ok.
bara du vet att jag älskar dig ändå.
trots allt.
alltid.
det är mig du ska komma till när det svider.
oavsett vad det gäller.
jag kan inte fixa allt.
men jag lyssnar på allt.
jag vill vara en del av din vardag.
jag önskar att vi kan gå på bio.
fika.
shoppa.
ta fula foton i en automat och sen prata om livet över en pizza.
jag är inte klok.
men jag överlevde tonåren.
och det kommer du också att göra.
♥ lilla mamman