imorgon är det så dags.
dags att försöka passa in min son bland dom andra barnen i hagen.
jag har försökt att njuta av honom i fulla drag idag.
för han är en fantastisk liten människa.
han är så full av liv.
bus i blicken och rufs i håret.
blåprickiga ben efter alla upptåg.
några små mjölktänder som han mer än gärna visar upp.
långa svepande ögonfransar kantar de kloka, djupt blå ögonen.
små knubbiga händer och stora stora fötter.
han gör sig förstådd nu.
det var lite av min största farhåga att han inte skulle kunna förmedla sig när han började på dagis.
det är så lätt att bli förbisedd i en stor grupp när man inte kan stå upp för sig.
men den här lille mannen glömmer man inte bort.
han tar sin plats och det är jag så glad för.
han visar tendenser att bli en snäll kompis.
han kollar läget med sina vänner när dom leker och kör inte bara över någon.
han hämtar en alternativ leksak till sin vän när de vill ha samma för att inte behöva bråka.
han kramas gärna, och lutar sig mot människor han tycker om.
för tillfället har han alla kvalitéer jag tycker att en ung man ska ha:
stort hjärta.
upptäckarlusta.
livsglädje.
ödmjukhet.
en snabb tanke.
.JPG)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar