den första händelsen jag kommer att tänka på får fortfarande mina ögon att tåras.
jag var gravid med Brallisen och hade en tid lidit av klåda. framförallt i händerna. efter lite extra blodprover visade det sig att gallsyrorna stigit. jag hade hepatos.
efter diagnosen gick jag på regelbundna kontroller av värdena och Skrutt övervakades med CTG.
en dag ringde en barnmorska från antenatalen och meddelade att mina värden än en gång stigit och att:
om du märker att fosterrörelserna minskar kan du ju höra av dig. det finns ju en ökad risk för IUFD.
man gör inte så.
jag kan fortfarande komma ihåg känslan, den fysiska rädslan.
de arbetskamrater som stod närmast fick skrapa upp mig från golvet.
jag kände väl till riskerna.
det var hennes totalt känslokalla röst som fick den lilla muren jag byggt upp kring hjärtat att brista.
hon tippade mig över kanten.
resten av graviditeten var idel oro.
då blev jag riktigt rädd.
.JPG)
6 kommentarer:
Usch, så gör man inte! Har liknande erfarenhet tyvärr. Råkade ut för ICP graviditet 1 och 3. Första gången förstod jag inte vad det var och barnmorskan sa att allt var så normaaalt. Lustigt när jag satt helt sönderkliad och undrade om det skulle vara så. En vikarie upptäckte hur det stod till dagen innan första är född. När jag kom till förlossningen trodde de att jag hade cyklat omkull för jag hade gnuggat rejäla sår i ansiktet med en handduk. Snyggt!
Graviditet nr 3 började det klia igen, å det kliade galet. Jag höll på att bli galen! Knaprade Ursofalk men det tog tid innan kliandet avtog. In o ut till antenatal där ingen ville berätta hur illa det kunde gå. Istället gick jag hem med oron och googlade lite till och blev ännu oroligare. Å vad man önskar att en del inom vården var lite mer, tja empatiska. Tänk vilken tur vi har att ungarna kommit ut hela och friska!
men fy vilken historia!
ibland tänker jag att det borde vara någon typ av urskiljning som intervjuer vid intagning till syrreskolan... men å andra sidan - då kanske jag skulle vara körd ;)
huvva, jag förstår att du var rädd. tur att allt gick bra ändå!
Nä, nä, nä du skulle passerat eventuella tester med god marginal! :)
men, är inte det typ... tjänstefel att RINGA och säga så?
Frida: ja herre, vilken himla himla tur
Mia: gulledig!
Fia: jo jag tror nästan det..
Skicka en kommentar