söndag, mars 27, 2011

om det man inte vill erkänna

det är inte ofta man vill berätta att man varit en dålig mamma.
att tålamodet inte fanns till en femåring.
att martyrskapet över 0 av 2 kalas igår gick överstyr.
att jag lät hormonerna ta över.
att jag gömde mig i tvätthögen för att slippa underhålla.

jag är inte stolt någonstans.
och jag bad henne om ursäkt.
- kanske blir det en bättre dag imorgon?

och hon, med sin villkorslösa kärlek, la sin lilla svala hand på min kind och torkade mina tårar.
tittade storögt på mig i mörkret när hon borde sova.
förmodligen begrundande den vuxna i sängen bredvid henne som så många gånger ter sig yngre än hon.
och ändå älskar hon.
och ändå förlåter hon.

stora vackra tjej, din mamma älskar dig - och idag ska jag låta dig förstå det.

annaliten

7 kommentarer:

Josefine sa...

ibland orkar man bara inte. så länge man gör det för det mesta och älskar sina barn räcker det hela vägen.

MigränMamman sa...

Åh va fint skrivet! Precis som vi alla känner någon gång.........

Kram

fiaelia sa...

jag tror de är kloka att förstå tidigt att även vuxna bara är människor. att så länge de vet att de är högt älskade så kan de också älska tillbaka, även när vi vuxna inte är på topp. speciellt om vi förklarar det för dem. jag tror och jag hoppas. för vem har inte haft en sån där dag?
kram till dig!

Anonym sa...

Känner igen mig i dina fina ord. Såna dagar har vi nog alla.

Din kloka dotter vet att du har många sidor, det här är bara en av dom.

// Jenny

Anna sa...

Miss Muffin: tack för pepp, visst är det så. kram

MM: ja jag "hoppas" att alla gör det någon gång.. kram

Fia: ja dom är sannerligen klokare än man kan tro. läskigt & bra.
kram

Jenny: kram till dig för alla dom där dagarna!

Marielle sa...

Såna här dagar har jag rätt som det är! Men mina pyser mer inombords och kommer ut som irritation mot min omgivning, jag ventilerar det inte så fint som du... Kram på dig!

Anna sa...

Marielle: det blir nog en hel del pys här hemma också... hejja oss!!