idag har morfar varit här, ja han var här igår oxå faktiskt. det är han som jobbar nere med underhållningen medans vi jobbar uppe med underhåll. hmm... han sköter alltså Brallisen å vi renoverar hennes rum. men när det är bajs eller mat så är det min tur att bli mamma igen. helt ok för min del, förutom att skrutt-ungen bajsade 4 gånger idag! stackars barn! stackars mamma! fattar inte att det ska lukta så illa?!? men trots odören så är det totalt onödigt med en blöjhink! alltså hur töntigt kan det bli?? en hink som man får extra mycket jobb med istället för en pedalhink där man stampar och droppar helt enkelt. i blöjhinken så måste man lyfta lock, trycka ned blöjan långt och sen vrida några varv.... mysigt! sen måste man köpa en speciell påse i form av ett jättelångt korvstoppningsfodral typ å när man ska tömma så har man ett radband av bajsblöjor att knövla ned i en soptunna... yummy! men hur kom jag in på det här???
skulle ju bara berätta att min förträffligt gulliga, snälla, nyfikna och bästa bebis är helt gudomlig!!! hon charmar sin morfar så han blir helt galen av gull. honom kan vi nog utnyttja fler gånger. hennes fyra tänder däruppe växer så det knakar och hon är så söt när hon rynkar näsan och kisar så att hon visar hela garnityret. sen har hon börjat lägga huvudet på sned. hon vet att hon blir gulligare då. ibland lägger hon det på sned på bordet och tittar på en med dom stora djupt blåa ögonen och så smälter man för en liten stund. är det verkligen vi som har tillverkat den där tänker jag när jag en stund senare passerar en spegel: spackelfläckar lite överallt, sliten toffs i håret, väldigt väldigt färglös i ansiktet (förutom vissa färgfläckar i form av blåa ringar under ögonen - by the way kan jag berätta att min hangup på ringar under ögonen började redan i sexan då jag fick ett Clerasil-stift av kära mor till "alla" mina finnar, detta torra och uttorkande stiftet applicerades friskt under mina pigga 13 åriga ögon = galet) och allmänt taskig hållning. men den den underbara bebisen är världens vackraste.
tror att hon är rätt musikalisk dottern min. hon har ju sin favorit trumma som används friskt här hemma, morfar har t.o.m börjat vissla dom olika melodierna efter bara två dagar i dårhuset. men Brallisen älskar den!! när hon sitter ned så gungar hon på rumpan (som en rysk docka typ) och håller takten med huvudet. alternativt står hon på alla fyra och gungar med hela kroppen. eller så får hon ryck vid matbordet och börjar gunga med huvudet i någon egen takt, men vi tolkar det som att hon låtsas att hon hör trumman (....) i dagarna har hon nästan lärt sig att spela på läppen, hemskt nöjd är hon med detta och övar frekvent. idag lyckades J hjälpa henne att få till ett indian-hoande och det var mycket uppskattat. sen har jag två gånger idag lyckats höra att hon visslar!!! de ni!!! min bebis kan vissla ("kan" var nog att ta i där...)
fast egentligen är hon nog tondöv fast hon har taktkänsla, för när jag eller J sjunger så sitter hon och nickar glatt med huvudet och det skulle inte många som har ens ett litet musiköra göra är jag ganska så säker på.
ja ja, mer om Äntligen hemme imorgon då kanske!
kramelikram!
