blir nästan galen

jag har ett barn som är för nyfiket för att sova. det får jag ofta höra och erfar själv varje dag. låter härligt kanske?? men aj aj vad du förtog dig. låt mig berätta:

Brallisen sover oftast hela natten och har så gjort sedan ca 2 månaders ålder typ (förutom dom där veckorna när det händer en massa och dom vaknar varannan timme och skriker och kanske t.om. vill ha mat). men redan som spädis började hennes "inte sova om dagarna"-period och den har inte slutat! eller när hon var plutt så sov hon ju, men bara om hon var i famnen. ibland även i vagnen, om den var i rullning. nu är hon 10 månader och njuter av livet, hon är underbart nyfiken och vaken - bright tror jag. men det här med sovandet driver mig till galenskap! exempel från idag:
hon vaknar efter 12 timmars sömn kl 06.30. vi mornar oss och käkar, bajsar och klär på oss. leker en liten stund och tar hand om disken från igår. klockan närmar sig nu 8 och Brallan gnuggar sig nu allt oftare i ögonen. dags för sängen tänker hennes snälla mor. vi borsta tänderna och går i sovrummet, läser tre sagor och sen tar jag henne i famnen och försöker söva henne.... Brallisen blir galen! hon skriker hysteriskt och kränger sig fram och tillbaka allt för att undgå att somna. samtigt ser jag att ögonen nästan rullar på henne för att hon är så trött, stackars barn. jag håller henne hårt och efter ca 5 min lugnar hon sig. då börjar hon tokstirra rakt in i min arm, ibland klipper hon med ögonen. sen börjar hon krafsa på mig, måste röra sig så att hon inte somnar. sen börjar knarrandet, hon låter som en gammal dörr som gnisslar i vinden. allt för att inte somna. när ögonen äntligen slår igen efter 30 min inser hon att hon somnat och kastar sig vilt omkring och skriker. här ger jag upp! sätter henne på golvet och går ut ur rummet. tycker ju att det vore världens skönaste att få flera tuppisar per dag och att somna i sin mammas famn.
kanske har jag varit lite för bortskämd, för ego. jag hade världens bästa graviditet. älskade att vara gravid, mäkta stolt över kalaskulan. pigg och rask, förutom när jag mådde illa då... borde iofs anat oråd då magen alltid hoppade å skuttade åt alla håll, på UL fick vi se vår Skrutt göra en kullerbytta. men det var så nice. tjock mage och man får ta det lite soft. alla är supersnälla och hjälper till. man äter och vilar sig så mycket man kan. sen POFF kommer bebben. nu är det slut på degandet. kanske det är problemet, jag har blivit för ego för att vara mamma! jag tycker det är jobbigt att han en trött Brallis hängande i benen när jag försöker diska eller gå på toaletten. jag vill att hon ska sova och sen vakna glad och utvilad. fan.... misstänkte det från början - det är jag som är problemet!