helgen

hela lördagen var jag tagen av olyckan, svårt att fokusera. hela tiden kom tankarna på annat spår. trots detta lyckades jag luncha med kompisS. hur trevligt som helst! fattar inte varför vi ses så sällan, men det blir ju så ibland. vi gick en sväng i norrorts tråkigaste centrum, ja ni gissa rätt - Mörby! men lyckades trots det shoppa lite! S köpte världens gulligaste mjukis-hund till Brallisen, hon gillar den skarpt och den har redan blivit dränkt i pussar. sen lunchade vi, mmm va gott! finns ett sushi-hak där. på helg-menyn kunde man för 80 pix få en yakinuku + sushi (två rullar, två lax och en räka), jättefint upplagt dessutom. jag mumsade självklart i mig alltihopa och var sen lagom rund å go om magen. vinka hejdå till S utanför jobbet. jobbade sen 14-22. började som en helt lugn kväll, vi skickade tom hem en tjej - dumt gjort. för sen drog det ihop sig litegranna. känns lite jobbigt att komma in när man är mammaledig för det är ju trots allt en akutavdelning. vid 21 skull jag sätta nål och blanda och ge två olika AB. och det får ju inte bli fel! kändes lite svettigt men det gick ju vägen. var inte hemma förräns vid 23 - dumma SL!

söndagen förflöt ganska smidigt, ganska slappt. älsklingarna gick upp tidigt och lät trötta mamman sova ända till 7.30. när Brallisen äntligen somnat om, stog där inne minst en halvtimme, så röjde vi ur hennes nya rum. alla(??) möblerna står nu inklämda i dom andra rummen däruppe. när Brallisen vaknade och vi tog upp henne blev hon helt förvånad. vem har möblerat om? såg hon ut att tänka. hon blev glad över akustiken i det tomma rummet och hoade förnöjt!
sen rymde mamman och pappan och farmorn och farfarn och hunden lekte med bebisen. skönt att komma iväg ibland, trots att man bara kollar in tapet!
när vi kom hem så var det dags att gå till gympan. vi var hela 12 svettiga tanter som skumpade runt i 1½ timme. sen är man sådär härligt endorfinfylld och trött.
satt ändå uppe för länge och bara degade, varför gör man det? tittade på Zozo och grät en skvätt. försökte ringa min bror men vi har nu lyckats ringa om varandra i fyra dagar, det är helt hopplöst. men i alla fall kommer han hem om två veckor, jippi!!!