livet enligt brallisen & blixten

så hör gör Brallisen:

• när hon fattar att vi ska äta, när vi är ute, så går hon till bebisstolarna
• när hon går, som hon alltid gör nu för tiden, så måste hon bära med sig någonting. gärna sina tjocka skinn-tofflor, pappans inte-rena kalsonger, eller mosters linne från tvättkorgen. det är bäst om man snurrar det lite som en flagga när man går.
• när hon går förbi kylskåpet (rostfritt) eller spegeln så ger hon sig själv en blöt puss med öppen mun.
• hon gömmer sig i garderoben i hallen. och bakom stolen i sovrummet. och bakom gardinerna, så fötterna sticker fram. när det tar för lång tid innan man hittar henne så säger hon: hoh!
  
• hon bli lika förvånad och glad varje gång man "lyckas" jaga ikapp henne.
• hon pillar på alla födelsemärke man har.
• hon härmar Tubbarna. coh föräldrarna. om tubbarna dansar så dansar Brallisen. när föräldarna visar något så härmar Brallisen.
• hon kan nästan felfritt lägga fyrkantiga klossarna i fyrkantiga hålet och runda klossar i runda hålet och ja ni fattar!
• hon kan klättra upp för sin lilla stol.
• hon kan klättra upp i soffan. men kan bara ramla ned.
• hon kan vinka, mycket ofta och gärna. även när hon lägger ngt i en låda... kanske vi varit lite övertydliga där när vi vinkade hejdå till pott-kisset innan det blev nedspolat i toan. för nu vinkar hon ju till allt som försvinner. knivar i lådor. potatis i ugnen... U name it!
  
• hon försöker sätta på sig skorna själv.
• hon har börjat ge upp i overall-kriget; nu lägger hon sig oftast platt fall och väntar på att bli påklädd.
• hon har tack vare knack-knack boken lärt sig att knacka med knuten näve.
• hon tycker om att få på sig mammas juicy tubes.

sen gör hon tusen andra gulliga grejer som jag inte kan komma på nu. jo igår så myste hon med pappan. hon la sig som en liten hund i hans knä. vi är inte så bortskkämde med det så pappan vågade knappt röra på sig.

kram kram!