orden

det hände något. när jag var ledig. orden kom tillbaka. jag älskar att läsa. har nog alltid gjort det. ibland är det inte ens själva berättelsen som är det viktigta. oräkneliga är de gånger då jag nästan helt glömt handlingen i boken (ja, medans jag läser!) för det är orden, kombinationen, språket, melodin som är det som får mig hooked. jag kan fastna i meningar som är sådär fängslande. inte poetiska. men träffande. som om jag letar ledmotiv, fraser att använda i verkliga livet. ibland finner jag meningar som kan sätta ord på de känslor jag har. det är en fantastisk känsla. jag läser den om och om igen. viker hörn och skall alltid minnas den ordföljden, just den meningen som kanske är min mening. men så är den vips glömd. utbytt av en annan. en som ännu bättre förklarar hur just allt känns.
en sån bok är "Mina döttrars systrar". i denna bok finns det många vikta hörn. fantastiska kombinationer av ord. dom är staplade på varandra, utan att bilda högar - dom bildar bilder av känslor.

men ibland så är det verkligen boken i sig, handlingen och personerna som är de viktiga. i dessa böcker minns jag sällan slutet, aldrig nästan. det är ju inte hur man slutar sin historia som är det viktiga det är hur man lever livet som är det viktiga. ett exempel på en sån bok är "På liv och död - historien om Micke Dubois". det är hans livskamrat som skrivit den tillsammans med en journalist. en skönlitterär faktabok nästan. hon berättar hur det var, helt krasst - självklart ur hennes synvinkel. jag får rysningar. hon beskriver Mickes sjukdom; när han var som bäst och sämst. det är otäckt hur träffande hennes språk är. hon sätter fingret på det. hon ramar in känslor och får en att gråta. för egen del för jag inser att jag inte var långt därifrån. på bottten. inget kul. men så himla bra. LÄS!

ninna ninna ninanna, ninanananana.....