9 år

snart är de 9 år sen jag tog studenten. jösses.

idag hörde jag en röst bakom mig som sa:kommer du ihåg mig??

visst kände jag igen henne. den gamla franskaläraren. det sjuka är ju att hon kände igen mig!!! hon gick i pension strax efter att vi gick ut. kul att prata med henne i alla fall.

ska jag ta det här som att jag inte har förändrats ett dugg??
är det bra eller dåligt??