ångest

jag älskar honom!!
han är min bara min!! ångesten börjar komma krypandes.... bara tre månader till jag börjar jobba och ska lämna honom hos sin far. inte orolig för att han ska fara illa av det såklart. men jag kommer ju att missa så mycket. men en klok vän, AB, påminde mig om att den där 8-9 månaders åldern faktiskt inte är så himla kul... när dom är frustrerade att dom inte kan gå, får tänder, äter mera själv, ständigt är i rörelse och kommunicerar ganska dåligt. hmmm, lycka till pappan!!

men inte kan min lilla degunge bli sån?? han ska ju vara såhär gullig och medgörlig hela tiden har jag bestämt.

en annan del av ångesten består i att jag inte ska vara gravid någon mera gång. inte föda barn någon mera gång. inte snosa på ett alldeles pyttelitet huvud och känna den där bankande känslan i bröstet, som om hjärtat ska brista av kärlek. inte ha en liten liten människas liv i mina händer, fullt utlämnad. inte gå helt in i moderskapet som det är så helt självklart att man gör när man har en spädis. nu faller tårarna. jag vill spola tillbaka tiden!!! jag vill ha både B & B som spädisar igen. jag vill börja om! måste dom bli stora??? stanna tiden!!! jag vill njuta!!! kan någon berätta hur man gör? Pippis krumelurpiller??

sen en annan, lite mera värdslig del av ångesten: jag vill ha en ny vagn!!!
eller inte en ny ny vagn. bättre beg duger bra.
gillar dubbeln jättebra. men det den funkar ju bara max över sommaren med Blixten i liggdelen. sen blir det att sitta/ligga och då vänd ifrån mig. känns inte bra!!! dessutom går Brallisen så bra att hon nog snart klarar sig med ståbräda.
den nya Emmaljungan är ju oxå felvänd. ångest!!
ingen som har en helt vanlig vagn med fullt liggläge att hyra ut några månader till en mamma som inte verkar ha någon koll på vad hon behöver....???
kanske kan sälja dubbeln nu, finns ju fortf ett halvårs garanti kvar, och köpa något bättre beg på blocket.

hmm, får sova på det!
och drömma om mina älsklingar...