skrämd

ibland blir man så arg. och jag har visst lätt för att höja rösten. skrika alltså. blir så frustrerad när jag pratar med barn för man kan lixom inte förklara, så då skriker jag istället. oerhört bra.... nåja, ibland i alla fall effektivt.
imorse när Blixten behövde ny blöja så började Brallisen:
-mamma mamma mamma mammma!!!!!
- jag kan inte komma nu, du får vänta lite.
- mamma mamma mamma mamma!!!!
- Brallisen vänta lite, jag kommer snart
- de e kladdigt!!
- kladdigt???
- lälling....
"talande tystnad"

byter klart och går ut i soffan. hittar Brallisen på "fel" ställe i soffan, där hon aldrig sitter. på hennes plats ligger vällingflaskan. utan kork. utan välling. för vällingen är i soffan, på golvet och filten.
och då hände något konstigt. jag fick inte ett psykbryt. jag satte mig på hennes nivå. tog henne om axlarna och sa lugnt och stilla:
-Brallisen, man får inte göra så!!
-neeeejjjj.....
- du gör inte så igen!
-neeeejj....

och hon var så skamsen. och då blev jag skamsen för att hon blev lite rädd. inte kul att säga till sina barn. men någon måste ju göra det....