22.27

ja just då var 3/4 av familjen T vakna.
konstigt!
mamman hade precis kommit hem från jobbet.
hon hörd ljud från ovanvåningen.
när det knarrade i trappen från hennes steg så tystnade rösterna.
hon öppnade dörren:
-ja det var ju mamma! utropade pappan.
-mamma! du gick i mörkret! sa Brallisen.
-jaa, det gjorde jag. vad gör du vaken? frågade mamman.
-ska du berätta nu? sa pappan.
-..... *drar täcket över huvudet*
- jag kom upp för att stoppa om henne och då låg hon vaken, ovanpå täcket med filten. hon hade kissat i sängen men inte sagt något och gått upp för att hämta filten så hon slapp ligga i det blöta, förklarade pappan.
-men gumman, usch då! sa mamman.
-mmmmmm, sa Brallisen. du var ute i mörkret mamma!
-ja och nu är det dags att sova älskade, svarade mamman. *stoppar om barnet och kysser henne på hela huvudet*
-jag går ner nu, säger pappan och går.
-mamma, pappa kan oxå nu, säger Brallisen och värjer sig mot pussarna.
-vad då nosisnosi, vad kan pappa? säger mamman och fortsätter att pussa och dra in doften från dotterns hår.
-han kan som du, stänga mycket säger dottern och lägger huvudet mot kudden.
-så bra älskling, men nu måste vi sova. mamman stoppar om och reser sig upp ur sängen.
-mamma?
-jag hjärtat?
-pussa mera kinden!?
*pussar*
-nu måste vi sova, jag är jättetrött. vi ses till frukost imorgon. ska jag stänga mycket?
-ja, puss mamma. *slängpuss*
-puss älskade, sov gott. ses imorgon. *slängpussar tillbakak och drar igen dörren*

ibland är livet bara bäst.


♥ lilla mamman