spelar en bekant sång.
som ungarna älskar.
den lille mannen sträcker sina korta varma armar och vill bli buren och dansad.
han sticker sin näsa i min hals och fingrar på hårstråna i min nacke tills de små håren på ryggen reser sig.
runt runt snurrar vi, nära nära.
så vänder han sitt huvud, tittar mig i ögonen, säger mamma jag blir så glad och ler ett leende som får världskrig att sluta.
ett av dom starkaste kärleksögonblicken i mitt liv fladdrade precis förbi mitt i vardagsstöket och var över på några sekunder men finns kvar i min ryggrad för alltid.
älskade unge, vad mitt liv skulle vara tomt utan dig.

7 kommentarer:
Åh, nu blir jag tårögd! Vilken liten son du har.
Naaw, han är för söt!
livet alltså, måste älskat! underbart!
Härligt!
Åhh, underbart, förstår vilken känsla.../B
Blir också alldeles tårögd. Härligt!
dom där ungarna, vad dom gör med oss.
Skicka en kommentar