människor som är så arga.
på allt och alla.
allt som händer i deras liv är någon annans fel, gjort med flit för att förstöra.
människor av den här typen hör man ofta med hög röst i kassan på ICA när de skäller ut kassörskan för att streckkoden inte fungerar eller för att erbjudandet gällde förra veckan.
människor som tror de missat bussen för att busschauffören vill förstöra deras dag.
människor som inte säger hej när de behöver hjälp utan kastar sig över servicepersonal med mungiporna nedåt och en oerhört otrevlig ton.
det är dom här människorna som uppfostrar sina barn till att köra över andra och tro illa om alla de möter.
jag kan inte ens tänka mig hur mycket energi det måste gå åt till att gå runt och känna att hela världen är emot en.
hur orkar man vara så bitter?
vilken energitjuv!
här kommer ett klipp som illustrerar denna människotyp hyffsat, visst man kan skratta åt det men samtidigt tycker jag att det är så oerhört sorgligt.
vad är det man brukar säga:
karma's only a bitch if you are.
.JPG)
5 kommentarer:
Fy fan vad hemskt! Jag kunde inte sitta stilla när jag lyssnade för jag blev så stressad! Är det verkligen på riktigt??!
Jag tror dessa människor har gjort bitterheten till ett sorts bränsle för att kunna överleva. De har gjort ett medvetet val. Att allt är skit och att allt elände som händer har yttre förklaringar. Den dag de erkänner för sig själva att det är dem som kan påverka, ja då tror jag också bitterheten försvinner
www.vardagmedsahrapi.blogspot.com
Ja, attan vilka griniga, sura och förbittrade människor jag träffar i mitt jobb ibland. Jösses. Jag undrar varför man väljer att vara så, för jag tror att många har det som sin näring... Så dumt! Då är jag glad att jag har förmånen att ha fina kollegor som man kan prata av sig med!
Bästa sättet är att genom utsläkning inte stimulera/nära alls. Det är svårt att ta göra så för man blir berörd. Tänk på något annat när de håller på och svara med glad stämma för då får se ingen respons.
Lillasyster: tyvärr tror jag att det är det...
Sahra: ja det tror jag med, ungefär samma som det är att leva med stor sorg, ångest, ätstörningar och andra psykiska åkommor. det blir hemtamt och läskigt att ta sig utanför boxen på något sätt.
LB: en del mänskor. man undrar ju. möter min beskärda del jag med. kram
Vesna: mmm, lugn som en filbunke är nog bästa medicinen.
Skicka en kommentar