tisdagsradio & fulgråt

gårdagens städande underlättades av lurar i öronen och P1:s Vinterprat i öronen.

bäst igår var Hans Rosenfeldt.

denna härliga man jag själv haft lyckan att få lära känna en smula.

under gymnasietiden hämtade jag de två äldsta barnen på dagis ibland och passade en del kvällar.

minstingen låg i magen när jag skrev mitt specialarbete som handlade just om graviditet, och jag fick följa med på både ultraljud, föräldrautbildning och hjärtljudslyssnande. natten hon föddes satt jag uppe medan de stora snusade sött i sina sängar.

välkomnad i familjen med värme och trygghet.

Hans berättade öppenhjärtligt om sitt liv i programmet.

det som fick mina tårar att rinna var historien om basketlaget han tränar, ja ni måste lyssna till det själva.

att ungarna hans var de raraste och klokaste jag träffat är kanske inte så överraskande.

mycket väl minns jag den där eftermiddagen med en Bamsetidning i handen och ett barn på varje ben när kloka sexåringen tittar allvarligt på mig och konstaterar:

- vet du Anna, nu gråter Lille Skutt för att Bamse har sårat hans känslor.

herre! mina känslor svämmade över och jag fick koncentrera mig för att inte börja gråta.

och mycket bestämda tjejen som inte somnade om man inte satt på en liten pall bredvid hennes säng och strök henne över ögonen.

mellan varven tittade hon upp, bara för att kontrollera att jag satt kvar.

att mina barn har samma namn som Hans två äldsta är kanske föga förvånande.

tack Hans, Lotta, Sixten, Alice och Ebba för de fina stunderna jag fått dela med er.

ni kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta.

tackar även för att jag fick upp ögonen för den här grymma versionen av Rolling in the Deep, lyssna och njut.