tisdag, april 03, 2012

det finns en tid för allt

17.22 i köket

- du mamma, jag är inte kompis med Elin längre.
- nähä, vad har hänt då?
- jo för att Sara sa att hon har lång utläggning om en teckning som blivit söndersliten, återberättad i tredje hand. 
- oj, jaha. mmm, låter ju inte så bra.
- nä, så nu är Sara och jag inte kompis med henne längre.
- men jag tycker att det är fel av dig att bli arg på Elin på grund av något som Sara sagt. du vet ju inte om Sara kanske ljuger, eller minns fel. du var ju inte med. Elin har ju inte varit dum mot dig.
- jo men Sara sa att det var så!
- ja jag förstår det. men det finns barn som ljuger, precis som vuxna ljuger ibland. jag tycker att du ska se om Elin är snäll mot dig. när hon gör något elakt mot dig så får du ta ställning på nytt.

sexåringen gick förnärmat därifrån.

jag är så glad att hon berättar saker för mig. saker som betyder något för henne. saker hon själv känner är henne övermäktiga.
det här kanske sjunker in.
det kanske planterades ett litet frö.

att ha nolltolerans mot mobbning i skolor tycker jag är bra.
men att tro att det någonsin kommer bli verklighet är naivt.
när vuxna inte klarar av att uppföra sig mot varandra på arbetsplatser och i vardagen är det en omöjlig ekvation.
barn gör inte som vi säger, de följer exempel i sin närhet.


annaliten

2 kommentarer:

Josefine sa...

Håller med. Det händer mycket i den åldern också. Det är väl nu det börjar på riktigt. Det har hänt massvis bara från 6 till 7årsåldern och nu snart 8. Det byts kompisar till höger och vänster "och hon sa att han sa och därför". Jag är så himla glad för att S:et pratar med oss och berättar hela tiden så att vi kan diskutera lösningar, hur man ska bete sig osv.

Anna sa...

Josefine: det sociala livet exploderar i den här åldern känns det som. tack för att dom pratar med oss!