livet enligt brallisen & blixten

idag är det ju alla hjärtans dag. alltid lite mysigt tycker jag. får en sån där mysig känsla av att man gillar alla. typ. fast man egentligen borde bry sig lika mycket varje dag såklart.

dagen började bra. fick sovmorgon och Brallisen vakna inte förräns vid 7.30 (precis som igår kan tilläggas). tycker dagarna blir så grymt mycket lättare att hantera när dom inte börjar vid 5.30... så både hon å jag var på topp där på morgonen. vi skrotade runt här hemma i pyjamasarna. bestämde att hon inte är helt frisk men nästan. bokade av besöket idag och imorgon, säkrast så tror jag. men vi gick ut för att möta AB och I för en promme i alla fall. det funkar alltid. så skönt att träffa dom nu irl. I har blivit supersmal om kinderna (var ju det enda jag såg där med alla mössor å jackor. men han såg ut att vara glad att se oss. och Brallisen var glad att se honom, försökte sträcka sig efter honom i vagnen. vi gick en sväng och "catchade up" på sånt man inte tar på luren. blev helt svettiga i snömodden... jösses!

vid 11 började Brallisen däcka i vagnen så vi gick hemåt. hon fick gå en bit på vägen själv. nuförtiden är det mycket uppskattat!! hon gick runt runt och det tog säkert 10 ggr så lång tid att komma in. kastade i oss lite mat och la henne för att knoppa. men hon somnade aldrig. fast jag såg lång väg att hon var trött. näe, nu har hon blivit sån där "inte sova bebis igen" tänkte jga och tog upp henne under muttrande. vi gick ner och läste lite böcker och myste. sen gick hon sin väg. hörde hur det sprakade ( ja verkligen sprakade!) i brallan (njae, strumpbyxan - för hon var fin idag med kjol och hjärt-tröja). sen kom odören. jesus! från den lilla människan. gick inte upp omedelbums för jag tänkte att hon skulle få bajsa klart. tillslut stod jag itne ut med lukten längre och gick upp.

chock!!! det var bajs överallt!! överallt!!! strumpbyxor, kjol, tröja, ben och rygg (inklusive soffan skulle jag senare upptäcka...) då fick jag värsta psyk-brytet oh började garva. något hysteriskt. för hon såg så rolig ut. bajs upp till armbågarna och inga kläder såklart. men lika glad och tittandes ut genom fönstret och pekandes på en gubbe som sopade bilen. hoade lite. jesus så jag skrattade. försökte hålla henne stående med en hand medans jag slog mig för knäna med den andra. tillslut skrattade vi hysteriskt båda 2. fast hon såklart inte fattade vad jag garvade åt.

när jag lugnat mig något så började jag fundera: hur ska jag få ner henne till duschen?? om jag låter henne gå så kommer hon garanterat att sätta sig någonstans. om jag bär henne så kommer jag bli bajsig. tog en handduk och rullade den runt henne som en sumobrottare. he he, nu började vi skratta igen och gjorde så ända tills hon var ren.

jösses vilken rolig alla hjärtans dags present. tack älskade Brallisen för att du finns och lyser upp mitt liv. älskar dig mer än du någonsin kommer att kunna förstå. mitt hjärta tickar för dig och din far. pussar i mängder!

är du sugen på att läsa om fler bajskalas??? här finns det ett! det var ju det som fick mig att börja blogga ;D