oki,

nu måste det vara någon ny fas här. snälla säg mig att det går över för annars får hon flytta hemifrån galet tidigt... någon som är sugen på en inneboende??? kan ju skriva en Blocket-annons på´na så får vi se om ngn nappar:

Säljes!
liten flicka, Brallisen, ganska ny (-05a)
hel och ren, garderob ingår
äter inte så mycket
kräver sjukt mycket uppmärksamhet (perfekt för pensionärer!)
går själv, gärna åt fel håll
kissar och bajsar i blöja
sover ganska bra om nätterna, morgonpigg
bra ljud, särskilt i falsett
pratar inte, skriker dock bra
kan eventuellt redan vara i tonåren

priset kan diskuteras, bortskänkes eventuellt
bilder kan mejlas

nå vad tror ni?? kan man få ngn intresserad eller är det kört?? måste man dras med den här tjejen igenom den här fasen oxå??? jösses, känner att jag en än gång håller på att förlora förståndet... ha ha, idag blev jag offer för mammapolisen på McD. Brallisen la av ett 5 minuters illvrål i fallsett (komplett med "kasta-sig-ur-stolen" manér och slänga iväg mugg och alla servetter). den där mamman satt då, lugnt tillbakalutad, med en dotter (ngr månader äldre än Brallisen) bredvid sig som tindrade som en sol, ja hon skrattade faktiskt helt själv. jesus!! kände mig som Rachel Molin i den där Skatan-sketchen när hon sparkar på barnvagnen. ha ha ha, mohahahaha!!!! alltså jag fattar inte att det finns såna barn som bara fogar sig och strålar av lycka över att få bara vara. ska bli spännande att se om Brallisen, ngn gång eventuellt..., får ett syskon kommer att bli som hon eller inte.
idag har hon inte ens lett, jo kanske dragit på mungiporna bakom nappen. för nappen sitter där, nonstop, från morgon till kväll.
den här fasen tror jag handlar om separartion, oftast då från modern, och det är helt klart i Brallisens fall. hon går mot mig, viker av strax innan, går mot ngt annat, vänder sig och börjar störtböla. hon tjuter verkligen och tårarna sprutar. man verkligen ser hur hjärnan jobbar därinnanför pannbenet för att fatta varför allt i hela livet är så jobbigt just nu. hon är som en tonåring typ, liten ibland och stor ibland, och minsta motgång blir som Mount Everest.
ja jesus! idag bröt jag ihop lite i bilen hem från TC. när J ringde blev han orolig för jag hulkade verkligen i luren och han trodde nog jag sku köra av vägen.... ja ja, det kommer väl att bli bättre om ngn månad eller så. typ lagom tills J ska vara pappaledig....

kom igen nu: buda på Brallisen!!! hon är ett riktigt kap..... ha ha
kramen!!!