publiken tjuter av skratt.
klappar händerna.
pekar och vill ha mera.
nä det är ingen dröm. det är så här det är att vara mamma. man är världsbäst. just nu. tills hon fattar att jag är töntigast i hela världen. men just nu, är jag hysteriskt rolig. hon avgudar mig. hon vill att jag ska göra det igen igen igen. hon kan inte få nog. och jag njuter, av att vara bäst, av att var roligast, av att göra henne lycklig, av att höra hennes hisnande skratt, att se henne tappa andan och trilla omkull för att det är så roligt. för jag vet att det är begränsad period. och det gäller att leva i nuet. för om bara ett litet tag kommer det inte vara hysteriskt roligt när jag imiterar (gansk dåligt dessutom) en kanin som skuttar runt och nosar. kanske e jag redan passé imorgon. men då kanske det är dags för Sthlm live???
kram kram!!!
onsdag, februari 28, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.JPG)
4 kommentarer:
Någonting som inte har med brallisen att göra - var fick du hjälp med dina matproblem?
det var mor och far som räddade mig. utan dom hade det aldrig gått. sen var det en järnvilja och en bra dietist. kan själv!!!
fan jävla piss-sjukdom om den ska få ta livet ifrån mig - det finns så mycket annat ju!
sen insåg jag hur dåligt mor och far mådde och det kunde jag inte ha på mitt samvete längre.
kramen!
Skönt att ni hittade rätt. När man tittar på vårdalternativen så blir det allt mer uppenbart varför så många aldrig får hjälp... Gud vilka taffliga små hobbypsykologer en del kliniker har. Oj ojoj...
mmm, en psykolog vi träffade genom BUP ville bara fokusera på det jobbiga. det som gjort mig sjuk. ingen framtidstro där inte - gav inte mycket mer än mer tårar kändes det som....
håller tummen för dig,
kramen!
Skicka en kommentar