local hero

japp - that's me!!!
var på väg till lekparken, den stora. då kom en kvinna med tre hundar och viftade med armarna. jösses tänkte jag och trodde det var något psykfall, typ som hon som går och pratar med sina kompisar och svär och har sig (jaja, jag kan tänka mig att det är asajobbigt att ha shizofreni, men det är så svårt att tänka så när man ser henne på stan). hon sa i alla fall att hon sett lågor och rök i buskaget när hon gick där med hundarna. jag såg oxå rök och var faktiskt ca 100 meter därifrån. så jag ringde 112, det var första gången!!!
lite spännande var det allt. försökte förklara var det brann och traskade sedan vidare mot lekparken. väl där, ca 2 minuter senare, så hörde jag blåljusen (nej dom HÖRS inte jag vet) fara förbi. sen kom ett samtal.
- hej det här är 112. vi hittar ingen eld!

då kände jag mig som en idiot. jag hade ju sett röken men inte elden och tänkte: ingen rök utan eld!
jag lovade att springa bort och guida brandmännen dit dom skulle. och gjorde det, jag sprang faktiskt med båda ungarna. motion i vardagen är bra!!

väl där så hade dom börjat närma sig och jag viftade med armarna för att påkalla uppmärksamhet. och dom gick dit. alla dom snygga killarna... jo dom var snygga!! jag har då aldrig varit svag för uniformer så killarna var verkligen hotta.

Brallisen tyckte det var läskigt!! hon ville att vi skulle flytta oss från vägen så vi inte blev påkörda. en av snyggingarna kom fram och satte sig på huk för att prata med henne. hon svarade snällt på hur gammal hon är och han sa att hans son var lika gammal. han vågade inte ens komma och hälsa på pappa på jobbet...

det var ingen stor eld, snygging 2 sa att den var "precis lagom stor". tror mest dom skyfflade över med jord.

jag känner mig som dagens hjälte i alla fall. det är ju torrt i markerna.