idag är det torsdag vilket innebär dansdag.
jag tog med en pirrig rosaklädd snart fyraåring med macka i magen.
hon gladde sig.
jag gladde mig.
hon skuttade in på lätta ben och ut svävade hon på moln.
sen ville hon stanna kvar.
men vi var tvungna att gå hem då maten stod på bordet kanske inte riktigt ändå men och det var andra barn på väg in.
om jag säger så här:
jag var den enda mamman som drog det enda skrikande & tårsprutande rosaklädda barnet därifrån.
sweet.
hon verkar onekligen ha fått min tolerans för lågt blodsocker och långa arbetsdagar...

2 kommentarer:
vilken fin människa du är. tack!
jag är inte finare än någon annan. kram!
Skicka en kommentar