torsdag, december 30, 2010

lucka 30 - ett sista ögonblick

det var efter skidresan i åttan.
den resan då jag fick en inblick i dom coolas liv.
var med på ett ytterst litet hörn och kom tillbaka med än större insikt om min egen ocoolhet.
en kille från nian åkte jag med en hel del.
lång.
blond.
trevlig.
häftig.
snäll som tusan.
söt som en nöt.
man skulle kunna skriva perfekt.

av någon outgrundlig anledning pratade han med mig även efter resan.
jag kunde inte avgöra om han gjorde det för att han slagit vad med någon om att han skulle göra det för att vara elak och dissa mig sen eller om han var riktigt genuint astrevlig & pojkvänsmaterial.

sen kom den dagen då han sa att han ville ringa, gå på bio, att han gillade mig.
jag minns hur jag stelnade. fick panik.
bad honom möta mig i entrén efter skolans slut.

där satte vi oss ner i den tomma skolan.
och jag berättade att han inte kunde umgås med mig.
att jag inte var värd det. att jag var töntig, ful & helt fel.
att han var fantastisk och behövde en normal tjej.

jag minns inte hur det slutade, om han gick mitt i mitt försvarstal.
men jag vet att jag aldrig såg på mig själv med samma ögon efter det igen.
när man sagt till någon annan att man inte är värd vatten så lägger man liksom ribban för hur man behandlar sig själv.
det dröjde inte länge innan botten var nådd.

annaliten kopiera

9 kommentarer:

Frida sa...

men sötnos, att man kan må så dåligt som tonåring. kram till ditt tonåriga jag!

Lisa sa...

Men fy så hemskt. Tänk att man är så hård mot sig själv i den åldern..

KRAM!

Sofie sa...

Åh, jag vill bara krama, krama, krama..!

Emma sa...

usch, tonåren är förjävliga, jag hade också en skev självbild (såg mig som skit eftersom andra gjorde det) och det suger att det är så. Tänk om man hade kunnat träffa sig själv å få säga några kloka ord om vilken bra människa man var jämfört med många andra (som jag än idag har lust att klappa till, men försöker att inte ödsla den energin på, svårt!)... Kram till den du var och den starka kloka du är idag :)

Melkers Mamma sa...

Usch, jag blir alldeles ledsen inombords när jag läser detta... Tyvärr var jag lika dålig som du på att ta hand om min självkänsla under den tiden. Många terapitimmar senare känns det lite bättre iaf ;) Stor kram och Gott Nytt på dig!

fru a sa...

åh. fan, tonåren...

fröken L sa...

Åh! Jag skulle bara vilja krama om den där tonårstösen och säga att hon är fin, bra och mer än värd att tyckas om precis som hon är. Och fortfarande är!

Fördjävligt att må så dåligt.

fiaelia sa...

åh, men jag satt ju och önskade att han skulle vara den där fina, mogna typen kille som inte gick på det... nu har jag hjärtsnörp och vill bara ta upp den där lilla trasan till tjej i famnen.

Anna sa...

Frida: tack för kramen, tror att den funkar även nu i efterhand.

Lisa: det är nog nästan då man är som hårdast...

Sofie: tack! precis vad jag behövde!

Emma: jag tänker ibland att jag inte skulle vara samma mänska idag utan mina erfarenheter från tonåren, det hjälper. tack för pepp, kram till dig med!

Melkers mamma: vi är ju inte ensamma, det är många som har det tufft. men vi är starka idag!

Fru A: fan helt enkelt.

Fröken L: hon lyssnar och blir glad så här i efterhand. önskar att alla tonåringar fick en liten spåkula och kunde se lite in i framtiden och veta att det ordnar sig.

Fia: jag tror inte att jag gav honom något val. tack för din omtanke, den funkar även i efterhand.