sunday, bloody sunday

jesus så trött jag är!
fattar inte, var precis likadant förra söndagen (men det där frieriet piggade upp mig helt galet mycket iofs!) men idag när jag sku iväg och leda gympan kändes det som värsta skämtet. att den här trötta kroppen skulle lyckas få liv i några andra trötta själar kändes helt ofattbart långsökt. men på ngt ännu inte helt klarlagt sätt så lyckades vi träna oss trötta idag med (inte så svårt som ni förstår då man redan är helt slut då man går dit) nåja mycket blaj om ingenting som vanligt...

Brallisen börjar i alla fall bli frisk. tror hon hade samma skumma grej som I men i en lite mer light variant, men många grejer var väldigt likt i alla fall. i lördags var Brallisen å pappan hemma hela dagen själva för jag rymde till stan. gu så underbart!!! en dag i mina egna tankar och tempo + lunch i lugn och fred. lovely!
fast jag gick iofs upp 5.45 så det var jag värd tyckte jag. stackars Brallisen var då helt galet trött. fattar inte hur hon kan vilja komma upp fastän hon är så trött att hon bara sitter. är hon så sällskapssjuk??? hon skrek å skrek å skrek när jag bytte blöjor så jag trodde att hon tappat förståndet, eller först trodde jag såklart att hon hade ont men det hade hon inte så det var bara det där jävla humöret som kom fram. undrar hur hon blir som tonåring.....

när jag kommit hem efter en heldag i stan så kom hon mot mig med öppna armar. tror att den här sjukdomen gjort henne mera mammig. för på kvällen var vi hos svärföräldrarna (+ mina föräldrar) och käkade middag. då blev hon jätteledsen när jag la henne i rummet intill det vi satt i för att sova. hon skrek som en ledsen bebis, inte en arg. svärfar tyckte att jag kunde låta henne skrika lite (det har jag ju som ni vet inte så stora problem med när hon bara "arg"-skriker, men inte när hon är ledsen) men ikväll gick det bara inte! så jag gick in å sjöng Trollmors-vaggvisa ngr gånger och sen vinkade hon ut mig som hon brukar. mor min har visst sin egen teori om att det var för att jag sjunger så illa, hmmm det ligger verkligen ngt i det där....

kan även tillägga att jag under kvällens lopp fick dementera en graviditet (se tidigare inlägg "tjockistankar") och äntligen äntligen förklarade jag hur det ligger till för svärfar: att det har han inte med att göra!!! och det är inte en komplimang att fråga en kvinna det!!! för man säger indirekt: "vad tjock du blivit"!!!
så det så - hejja mig!!!

jaja. stackars Brallisen blev väckt efter melodifestivalen för att åka hem och hon kunde inte somna om på 2½ timme så ni kan gissa vilken pigg, fräsch utvilad rosenknopp som väckte J klockan 7 imorse.... men vi var smarta!! lämnade henne tebax till svärföräldrarna för att vi sku kunna riva på övervåningen. så nu har jag slipat alla väggarna däruppe och J satte upp en ny dörr. ganska produktivt på ngr barnfria timmar. vi är så less på att alla som man itne har träffat på ett tag frågar: men nu måste ni ju vara klara med huset!?! NEJ!!! det tar tid!! vi prioriterar oftast Brallisen för vi har itne så mkt ledig tid ihop.

svammel svammel! nu borde jag lägga mig och läsa en bok om små små barn (inför jobbet) men jag känner mig själv bättre än det och kan ärligt säga att jag kommer skriva dagbok, vända ngr sidor i bröllopstidningen, pussa på J och knoppa in fortare än kvickt.
ärligt i alla fall.
kramen och godnatt