det där att komma till världen och lära sig andas direkt är inte lätt.
rosiga filmbebisar finns det få av.
bar en blåtonad stånkig gosse i en landstingshandduk idag.
med fosterfettet fortfarande tjockt i alla veck.
han fick lite hjälp och översyn.
att sedan be pappan ta av sig tröjan och mjukt lägga hans förstfödda son i hans ammar tog luften ur mig.
dom smälte samman, tid fanns inte längre.
hans totala närvaro och omedelbara kärlek.
overkligt vackert ögonblick som för alltid kommer att vara levande i den pappans hjärta.
kärlek i sin renaste form.
lördag, maj 26, 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

1 kommentar:
Åh!
Skicka en kommentar