tisdag, maj 29, 2012

skört

in.
ut.
andas. 

hur ofta tänker du på dom livsviktiga andetagen? 

gör mig en tjänst. 
dra fem djupa. 
ja gör det nu. 
känn hur det spänner i lungorna. 
hur syret forsar runt i kroppen. 
känn livet i dig. 

glöm inte den känslan. 
inte ens när du är som ledsnast. 
någon har satt dig på jorden. 
slösa inte med det livet. 

fan i helvete vad jag önskar jag kunnat ändra livet för den pappan jag såg i ögonen i natt. 
han som såg sin son glida mellan liv och död. 






som alltid efter dessa arbetspass, där man tassar på den tunna isen, förändras mitt liv. 
jag blir lite lyckligare över det jag har. 
älskar min familj och mina vänner än mer. 

när jag sedan tramsar och tycker synd om mig själv över värdsliga ting kan jag se tillbaka på det här.
den lilla människans liv är viktigt. 

känner mig mosig nu. 
men vet att det blir bättre. 
jag lärde mig något. 
om mig själv, om teamarbete, om mänsklighet och närvaro. 

ta hand om er. 




8 kommentarer:

L8 sa...

Imponeras ofta här på bloggen över det jobb du gör, det yrke du har. Så värdefullt och viktigt. Måste kräva stor psykisk styrka. Din text gav mig rysningar. En virtuell styrkekram.

mis(s)match sa...

Så fint du uttrycker det man oftast kan känna. Du lyckas beröra varje gång!
Men glöm inte att du då och då oxå kan behöva tycka lite synd om dig själv!

Miss Upsey Daisy sa...

En tår i ögat.

Miss Marie sa...

Jag har sagt det förut, ni som arbetar med barn förtjänar alla rosor i världen! Jag förstår att det inte alltid är glatt men jag hoppas att det alltid är värt all slit o gråt. Sänder en tanke till alla de små själar som har lämnat livet för tidigt.

FIA FIT sa...

Gud jag får gåshud. Du är så duktig och så stark. Jag å andra sidan gråter bara jag läser om sådana där saker. Så förbannat sorgligt. Jag hoppas barnet klarade sig.

Kram på dig duktiga du!

Librarybeth sa...

Och tänk på att det yrke du valt är så viktigt och att du är viktig. Jag blir djupt berörd av det du skriver och är glad att du som person arbetar med det du gör.
Och så tar jag några djupa andetag och funderar en stund....

Marielle sa...

Så mycket vi tar för självklart... Det är svårt att ta tillvara på allt det vardagliga i livet, ofta strävar man hela tiden efter mer, bättre, snyggare -istället för att njuta av det man har.

Anna sa...

L8: alla jobb är värdefulla och viktiga. jag är så glad så glad att någon annan kan allt om inkomsttaxeringar, snittblommor och avlopp.
en del jobbdagar hos mig är bara så hemskt mentalt utmattande. kram!

Miss Match: känns bra när jag lyckas förmedla en känsla, tack för dina ord - och visst ibland måste man få vara svag och ledsen för värdsliga ting. kram!

Miss UD: *torkar*

Marie: det är värt det! det ger så mycket så mycket, kram till dig

Fia: jag är inte så stark, men i skarpa lägen måste man kunna vara professionell och finna sig.. du hade inte heller börjat gråta om du varit min kollega. men på vägen hem brast det och jag snyftade högljutt i morgontrafiken. kram

Libby: jag är så glad för dina andetag! fortsätt så! jag är så glad att du jobbar på ditt jobb och kan så mycket om sådant jag inte har en aning om. kram

Marielle: den där strävan tampas alla med. mer eller mindre. ibland måste man stanna upp och andas, se vad man har precis framför näsan. vara nöjd. njuta, kram