måndag, maj 21, 2012

morning story, no glory

så var vi i farten fem minuter efter att jag stigit upp.

att vara osams om morgnarna är det värsta jag vet.

hon blir ledsen, jag blir ledsen.

den här uppkäftigheten.

som hon provar hemma, med säkerhet för att se om hon kommer undan med det som hennes skolkompisar gör.

krocken med hur hon vet att hon ska uppföra sig, det finns regler för sådant i vårt hus.

för hur man får prata, till varandra och om andra.

testa gränser.

pressa till det yttersta.

och mittemellan en lillebror som inte förstår sådana spel och blir ledsen när vi är osams.

lämnat på skolan nu; efter att vi sagt att nu är vi bästisar och torkat varandras tårar.

sprungit.

med mjuka ben och tung andhämtning.

svaga steg.

kropp och själ, så nära sammanlänkade.

imorgon är en ny mammadag.

6 kommentarer:

Frida sa...

Hon övar sig för livet på dig, den mamma som hon känner sig totalt trygg med. Det är så du får tänka. Även fast det är fruktansvärt att bråka! Kram.

smile sa...

Känner igen mig. Tar till mig Fridas ord ovan.

kram!

Akan-Kakan sa...

Ack, vad jag känner igen mig!! Ibland är ett tyst mantra det som räddar mig från att skrika barnsliga trotsigheter tillbaka. (Och ibland hjälper inget mantra i världen)

Mathilda sa...

Jag tror att du gör ett toppjobb som mamma. Dusterna är ju en del av utvecklingen och kan man sen skiljas som vänner är det ju superfint!

Marielle sa...

Det tar liksom så hårt på morgnarna... Tror det kan ha att göra med att man har så kort tid på sig att bli sams igen. Det är tur att det kommer nya mammadagar, för fy vad jag hatar skrik och tårar.

Anna sa...

ni är världens bästa, värmer mitt hjärta att läsa det ni skriver.
alla gör vi vårt bästa, i det här världens svåraste jobb. kram