vissen

mjuk ända in i själen efter ett nattskift som sög märg och ben ur mig. 

klockan 10.30 satte jag nyckeln i låset hemma efter att landstinget frikostigt nog satt mig i en taxi hem. 

en timme senare ringde de för att kolla om jag kunde jobba en natt till. 

men det varken kunde eller ville jag! 

istället: en kaffekopp i storleken av en tunna och mys med min stora tjej. 

mitt i samtalet från min bror som jag saknar som tusan kom barnen in från baksidan ylandes: 

- nu är vi inne! mamma; här är vi - dina gullungar!!

mellan regnskurarna tog vi oss ned till det lilla centrumet för att handla middag. 

lite italienskt, lite japanskt. 

i en liten hög framför teven satt vi och åt som om det inte fanns någon middag i morgon. 

nä, här sitter jag och klipper med ögonen - mot sängen!