tack familjen!

det blev Sigtuna igår. 

familjemys på fin plats, kan aldrig gå fel. 

och jag berömde barnen när vi satt och åt; så härligt med stora barn som inte äter fimpar/välter stolar/skriker/spottar ut mat/slåss. 

tror att risken för en sladdis numer är mindre än minimal. 

Brallisen tog ett kort på oss när vi satt och skrattade åt att Blixten la sig mitt i makens skrev. 

på det där sättet som bara barn kan göra. 

helt utan avsikt.

och helt utan att förstå det roliga. 

sen la han sig på bryggan och tittade på glittret i vattnet istället. 

det var bara fint. 

vi tog en lunch längst ut på bryggan. 

åt en underbar Ceasarsallad och maken festade till det med en lättöl. 

tjoho. 

vi fann en annan liten familj ute på äventyr. 

göll. 

jag konstaterade att det var en helt vanlig mammadag.

med hundkex och mat till Senap i väskan. 

så köpte vi glass. 

såklart!

 man bör fira solskenet. 

sen fick vi plötsligt bråttom hem för jag skulle ju ut med tjejerna.

hattväder konstaterade jag. 

resten av mig på kommunala transportmedel.

Club Sandwich på Grodan. 

tittade på kändisar och blev lite högljudda. 

gick vidare mot Nobis igen! 

och drack Mint Julep igen! 

sen kallade vid det en kväll och åkte hem tidigt. 

va liksom? har inte alla semester?

och idag ska vi åka på ännu en utflykt med en annan härlig familj,

det är ju inte klokt vad fint livet är ibland. 

påminn mig gärna om det när jag gråter av trötthet efter treskiftet.
 och tuggar blodpudding.
 i november när det aldrig blir ljust och gummistövlarna är utnötta. 

idag: utflykt!!

men äntligen!

loving lately visar sig vara en fin inspirationskälla för mig! 

samt en spark i baken...

har städat och röjt som en tok de senaste dagarna och faktiskt fått hyffsad ordning i Brallisens rum. 

yey, 

idag klickade jag hem en lång! slinga Happy Lights i färgen Trinidad från Dennys home. 

den ska hänga i fönstret, istället för gardin, i Brallisens rum och färgerna fick hon välja helt själv. 

mycket nöjd. 

ja, både hon och jag.  

om människor från en en svunnen tid

hamnade framför en dokumentär om Ray och Charles Eames igår kväll. 

och jag la mig med ett leende på läpparna. 

helt uppslukad av porträttet. 

människorna. 

historien.

mamma säger ibland att jag föddes i fel tid. 

fel men rätt på något sätt. 

görs det sådana här människor fortfarande? 

goda levnadsglada kreativa vinstdrivande människor.

bilder från Svenssons i Lammhult. 

stolen känner de flesta igen. 

den klassiska. 

men jag satt med öppen mun och gapade över det han och de tillsammans skapat. 

oslagbart? 

se K Special och passa även på att se deras Power of 10. 

att se Allsången med Brallisen

- dom där två är tillsammans mamma, dom sitter så där tätt ihop. tryggt.

- eh, men vem ÄR han?? E-Type, mammas anmärkning

- åh! honom har jag sett på Malin!! Markoolio

- Lala - heter hon verkligen så?

- och tjejerna!! hejja på Sveriges tjejer också!!

- dom pussades inte, det blev en kram.

- en har ett gosedjur med sig. ovanligt.

- wow! vilket häftigt halsband!

- men när kommer Sean Banan egentligen??

- men - dom har ju likadana tröjor.

- såg du att han gjorde så här?? petade näsan

- han försöker vara lite tokig! och så har han tandställning.

- såg du att tjejerna skakade så här på brösten??

- Sean kanske är kär i Laleh...

slut citat. 

det där att se på Allsången med sin sexåring - underbart. 

jag tror att de flesta som såg programmet skulle kunna plocka in hennes kommentarer på rätt ställen. 

säg HEJ till Senap

mitt i natten, i alla fall sent måndagkväll, kom min ruffsiga tös hem om än mer uppspelt än när hon åkte. 

med sig hade hon vår sommarkanin; Senap. 

vilket fantastiskt namn på denna guldiga hoppande hane! 

sedan vi tog beslutet att rent-a-rabbit över sommaren har barnen varit över öronen exalterade och Brallisen kanske framförallt. 

och nu är han äntligen här! 

9 veckor gammal och med ljusa tussar runt de små öronen. 

jag som sannerligen inte är någon djurvän blev överraskad när jag kände hjärtat gå i tu av att ställa honom i sin bur utomhus i mörket. 

men tänk er själva; helt ensam i kylan och regnet i en främmande familj. 

9 veckor gammal. 

kanske jag kan bli en djurvän i alla fall?!?

Blixten sov när vår nya vän anlände men fick träffa honom direkt i morse. 

och vet ni.

han gjorde precis som hans syster gjorde när hon träffade sin bror för första gången;

han hoppade jämfota och skrattade av lycka. 

ingen semester på semestern

nä men herre! 

vi fortsätter i vårens tempo med röjning modell stor i Brallisens rum. 

svårt med en liten tjej som med omsorg måste gå igenom varenda teckning hon nogsamt nåja sparat bland alla annan bråte. 

men med prinsesskläder gick det i alla fall ganska bra. 

sedan tog jag och hennes far över och möblade om. 

imorgon blir det en tripp till det stora möbelvaruhuset för att köpa ett nytt skrivbord. 

passade även på att tvätta alla vita skor och skapa ett rejält skumparty. 

så 2002. 

annars då; 

missat ett träningspass. 

spontanbjudit vänner på middag. 

spelat löjligt många omgångar av Rumble. 

tagit sovmorgon till 9. 

semester, tror vi ska komma väl överens. 

små och gröna

men dom lever! 

tomatplantorna Blixten skött under vår och försommar börjar visa upp små gröna tomater. 

som vi längtar efter att mumsa solvarma röda skatter till frukost. 

idag får vi äta vanlig tråkig frulle och därefter ge oss i kast med projekt städ. 

yey. 

dagarna som passerat

det är något särskilt med midsommar. 

alla är så glada. 

och har blommor i håret. 

jobbet gick snabbt tillsammans med kollegor som var på samma spår som mig. 

satte mig på en buss utan ac och höll på att svimma av hettan. 

tur att våra vänner T & F räddade mig med ett gott rosévin! 

vilken kväll vi hade. 

om det inte varit för mygg och kylig luft hade det inte funnits något att klaga på. 

att sitta sådär och snacka en hel kväll och natt, medan man ser sina barn skratta sig kissnödiga - finns det något bättre? 

jag la mig på tok för sent men med ett leende på läpparna. 

bortskämd med glatt sällskap och fin dryck i glasen. 

med ett skriande behov av en brännare för att kirra crème brûléen till nästa gång. 

gäster som stannar över natten är man inte bortskämd med.

så trevligt det är med en bullrig frukost. 

fullt bord och trötta uppsyner. 

med allt för lite sömn två nätter i rad firade jag med inte mindre än två tupplurar för att överhuvudtaget ens överväga att gå till det där retliga sista nattpasset innan semestern. 

barnen stoppade jag i badet tillsammans med varsin godisskål och mysljus, dom var lyriska! 

faktum är att det även krävdes en muta på kvällen för att få iväg mig till jobbet...

världens längsta nattpass startade således med kaffe och midsommaraftonens rester.

natten var sannerligen den längsta i mannaminne. 

ibland är det jobbigare att ha för lite att göra under nätterna för då hinner man konstatera hur evinnerligt trött man är. 

när klockan ringde efter sex timmars sömn, förmodligen mer eller mindre komatös sådan, var det inte lätt att lyda klockan när den ringde. 

jag.

vill.

inte. 

vakna. 

kom tillslut på fötter och konstaterade att solen sken utanför fönstret. 

gjorde frukost och lackade naglarna medan jag lyssnade till det allra första sommarpratet för säsongen. 

pannknack nu. och fortfarande irriterad på röran i Brallisens rum. imorgon får jag ta tag i det. något ska man ju fylla sin semster med. 
godnatt!

godmorgon midsommarafton!

ni ska fira idag va? 

det tänker jag göra, efter ett litet pass på jobbet först bara. 

har blommor i håret och tänker att detta kommer bli en fin dag. 

gårdagkvällens tårta var ljuvlig. 

rosa och söt, precis som min syster. 

barnen levde rövare och vi bara åt. 

precis som det ska va. 

sedan blev det kökstjänst. 

snodde ihop en laxtårta, preppade crème brûléen och rörde kryddsmör. 

fann mig plötsligt göra eget vaniljsocker och tänkte att nu var det sannerligen dags att gå till sängs. 

fira ordentligt idag nu! 

tre

arbetspass kvar.

att dom jag bor med går på sex veckor ledigt ikväll känns bara toppen.
vad är väl en midsommar på jobbet om inte toppen?

barnen laddade för semestern i badet igår, själv skulle jag helst välja det gröna alternativet. hur mycket jag än gillar staden.

ikväll firar vi världens bästa syster som fyller hela 25 år.

Brallisen konstaterar

- ja och så är det Maja, hon som är sådär trött.
- trött?
- ja, hon som går i ettan.
- trött?
- hon och hennes brorsa är liksom sådär långsamma. och har luvan på huvudet.

tror inte jag behöver vara orolig för henne

//tillfreds_mamma_80

på en skala, nummer två

hur glad man känner sig när maken precis undkommit en svår arbetsplatsolycka.

enormt.

omätbart.

på en skala

hur fräsch man känner sig efter att ha utfört somliga artbetsuppgifter;
typ enormt ofräsch.

saker Blixten lärt sig idag

att det är inte bara tomt prat från mammas sida.
det där om att getingar sticks.
& att man inte bör ta i dom.

till dom bästa

ni vet ju att jag är så glad i vår förskola. 

den allra allra bästa för mina barn. 

slog till på sommarpaket till de härliga tjejerna som jobbar där och tar hand om våra kids hela dagarna. 

vaniljigt till kroppen och rosa till läpparna. 

det här läppglanset från Hawaiian Tropic förresten, världens underbaraste! 

smaken är fantastisk, det har solfaktor 25 och en perfekt konsistens. 

gjorde små tags att fästa på paketen. 

sedan skrev jag ut en kopia av ett inlägg jag skrev i våras. 

och hoppas att dom förstår att jag verkligen menar allvar. 

typiskt mig

kastar mig ut här.
i hopp om att inte vara ensam tråkmamma.

blev irriterad för att Brallisen bjudits på godis och chips halv sex innan jag hämtade henne hos sin vän.

japp, skönt gung i den här morsan.

varje måndag borde bubbla in veckan

Prosecco. 

min je. 

det är ju så gott. 

Prosecco, nötter och knäcke i sällskap med en finfin vän. 

det var så härligt!

jag måste bubbla mera vanliga måndagar, kan man ha ett sommarlöfte? 

idag är jag ledig igen. ska fixa och handla lite inför midsommar. lunchträna och sedan bjuda min kids på finfika. 

och!

snälla - om ni finner ett par Zebrarandiga byxor i Anna-storlek; hojta!

måndagsummarum

man jobbar tidigt.
man är lite förvirrad.
men glad!
man handlar till en midsommarlunch man inte ska närvara vid (10 liter glass I'm telling U!)
man köper presenter till världens bästa dagisfröknar pedagoger.
man köper även en islatte (hej beroende!)
man kommer hem till ett tomt hus.
man spelar musik på tok för högt.
man lagar korv men vill helst äta yoghurt.
man tänker på det där glaset glasen bubbel man ska dricka om exakt två timmar.

lite så.

vi kommer alltid ha Paris

två overkligt snabba veckor

 har nu passerat sedan vi flög till Paris den där söndagen i början av juni. 

den där staden vi drömt så mycket om.

äntligen var det dags. 

perfekta flygtider; tidig förmiddag på utresan och tidig eftermiddag på hemresan. 

en obligatorisk Starbuckskopp Arlanda. 

men jag borde tagit något betydligt starkare, en dubbel cappuccino botar nämligen inte någon flygrädsla. 

första kvällen släntrade vi in, sent, på Bianco efter tips från världens bästa Linda. 

Bianco ligger i härliga Marais-området på en gata som heter Rue Montorgueil. 

där åt vi det godaste vi åt på hela resan: en scampipasta och så ett kallt vitt till det. 

sen somnade vi lyckliga och vaknade ännu lyckligare, tog på oss gympadojjorna och sprang till Starbucks igen för en frukost. 

regntunga skyar och snålblåst. 

mitt absolut värsta väder. 

men trots det sprang jag runt i en kofta och tittade på både Notre Dame och Eiffeltornet. 

Eiffeltornet ja. 

det slog mig med häpnad. 

jag som inte är så lättimponerad av ståtliga byggnader och fin arkitektur. 

men att komma upp ur Metron och slås av den här synen; totalt golvad. 

vi klättrade till andra platån och nöjde oss med det i regnet. 

efter en picnic på hotellrummet tog vi en middag på stan och vid midnatt for vi tillbaka för att se den enorma stålkonstruktionen upplyst mot natthimlen. 

magiskt. 

på varje helt klockslag fyrar de dessutom av en ljusshow som var otroligt häftig att se. 

300 meter tomtebloss. 

bättre väder på tisdagen! 

sol och varm till och med. 

vi gled upp längs Champs-Elysées. 

klättrade upp på i Triumfbågen och tittade ut över kaoset i den stora rondellen. 

sen stegade jag in på en känd väskbutik och gick ut därifrån många kronor fattigare. 

men o så nöjd jag är med min nya väska! 

i värmen klättrade vi trapporna upp till Montmartre. 

så vackert även här! 

for hem och gjorde oss redo. 

dammade av pumpsen och tog Metron mot Moulin Rouge. 

mycket naket och fantastiskt underhållande! 

en kväll att minnas. 

vaknade på onsdagen och jag kysste min man godmorgon och grattade på födelsedagen. 

croissanter och kaffe för att orka packa ihop och fara hem. 

en sista liten tur i staden och vi fann den här lilla bron som går över Seine. 

fylld med hänglås graverade med namn på kära människor av alla nationaliteter. 

som det glittrade! 

tack Paris för fyra fina dagar! 

vi kommer tillbaka och äter oss igenom gata för gata sen, ok? 

men så gott! 

Sara och jag hade lätt kunna äta upp hela plåten med sesamknäcke jag bakade idag. 

lätt. 

lika lätt var det att baka det.

bara att röra ihop och smeta ut. 

receptet hittade jag hos Noamaja i våras och varför jag väntat så länge innan jag bakade är för mig en stor gåta. 

jag la det inte så tunt på plåten men det blev sprött och krispigt ändå. 

japp, det här kommer jag röra ihop snart igen. 

il pleut

vräker ner.
perfekt väder för att kura in med brädspel och strykning.
väntar en vän som jag ska bjuda på scones.
försöker pyssla ihop en månadsmeny för semestern.
ångesten i att fixa även nyttiga och goda luncher...
jag kommer att glutta på Karolinas junimeny och inspireras.

ikväll är planen att lägga upp Paris-bilder, två veckor sedan vi reste nu.

njut av regnet nu, för det är sista sommardagen med regn.
typ.

fredagsfeelingen

men vilken fredag! 

jag ansträngde mig för att bara vara. 

kalla det mindfullness om ni vill. 

drog på picnic med barnen idag igen. 

mot badstranden, för morgonen var ju så solig. 

låg på gräset och läste senaste DV och pillade mig i naveln. 

fann en artikel om min gamla kollega Ulrika.

tog hand om barnens alla bekymmer med grodyngel och sand i badbyxorna.

och vet ni? 

i denna kyla tog dom sitt första dopp för säsongen. 

modiga 17° i vattnet och inte ens soligt på himmelen. 

dom skuttade runt i vattnet en lång stund!

sen fick jag göra mitt bästa för att värma upp små frusna kroppar... 

handlade nya gummistövlar.

skickade en födelsedagspresent på posten. 

och slängde ihop Josefines cannelloni till min fina vän som kom på middag. 

betade av en skiva i SATC-boxen tillsammans. 

o! 

höll på att glömma: mycket goda söta lakritståg!! 

så, nu ska jag träna för första gången på en liten evighet - later!