vi kommer alltid ha Paris

två overkligt snabba veckor

 har nu passerat sedan vi flög till Paris den där söndagen i början av juni. 

den där staden vi drömt så mycket om.

äntligen var det dags. 

perfekta flygtider; tidig förmiddag på utresan och tidig eftermiddag på hemresan. 

en obligatorisk Starbuckskopp Arlanda. 

men jag borde tagit något betydligt starkare, en dubbel cappuccino botar nämligen inte någon flygrädsla. 

första kvällen släntrade vi in, sent, på Bianco efter tips från världens bästa Linda. 

Bianco ligger i härliga Marais-området på en gata som heter Rue Montorgueil. 

där åt vi det godaste vi åt på hela resan: en scampipasta och så ett kallt vitt till det. 

sen somnade vi lyckliga och vaknade ännu lyckligare, tog på oss gympadojjorna och sprang till Starbucks igen för en frukost. 

regntunga skyar och snålblåst. 

mitt absolut värsta väder. 

men trots det sprang jag runt i en kofta och tittade på både Notre Dame och Eiffeltornet. 

Eiffeltornet ja. 

det slog mig med häpnad. 

jag som inte är så lättimponerad av ståtliga byggnader och fin arkitektur. 

men att komma upp ur Metron och slås av den här synen; totalt golvad. 

vi klättrade till andra platån och nöjde oss med det i regnet. 

efter en picnic på hotellrummet tog vi en middag på stan och vid midnatt for vi tillbaka för att se den enorma stålkonstruktionen upplyst mot natthimlen. 

magiskt. 

på varje helt klockslag fyrar de dessutom av en ljusshow som var otroligt häftig att se. 

300 meter tomtebloss. 

bättre väder på tisdagen! 

sol och varm till och med. 

vi gled upp längs Champs-Elysées. 

klättrade upp på i Triumfbågen och tittade ut över kaoset i den stora rondellen. 

sen stegade jag in på en känd väskbutik och gick ut därifrån många kronor fattigare. 

men o så nöjd jag är med min nya väska! 

i värmen klättrade vi trapporna upp till Montmartre. 

så vackert även här! 

for hem och gjorde oss redo. 

dammade av pumpsen och tog Metron mot Moulin Rouge. 

mycket naket och fantastiskt underhållande! 

en kväll att minnas. 

vaknade på onsdagen och jag kysste min man godmorgon och grattade på födelsedagen. 

croissanter och kaffe för att orka packa ihop och fara hem. 

en sista liten tur i staden och vi fann den här lilla bron som går över Seine. 

fylld med hänglås graverade med namn på kära människor av alla nationaliteter. 

som det glittrade! 

tack Paris för fyra fina dagar! 

vi kommer tillbaka och äter oss igenom gata för gata sen, ok?