tisdag, augusti 14, 2012

matt

ingen ork kvar i kroppen. 
stor kopp kaffe och lika stor frukost. 

de här dagarna på jobbet. 
som jag saknat dom. 

den här utmaningen att trippa med orden och svara sakligt samtidigt. 
ge information utan att oroa. 
skrapa upp från botten efter tunga nyheter. 
ständigt vara iakttagen i var enda rörelse. 
visa ömhet utan att komma för nära. 
ligga steget före, se tecken. 

jag får använda hela mig; kropp hjärta hjärna och själ. 

som en kameleont för alla de olika föräldratyperna. 

se aggressiviteten som övergår i lugn och kanske tysta tårar. 
att ta emot elakheter, trots att man aldrig någonsin kommer få höra ett förlåt. 
lägga ett barn i famnen hos föräldrar som fortfarande tror att det ska gå sönder av minsta rörelse. 
bevittna den kärleken. 
kontrasterna. 

det är så mycket känslor i omlopp att jag kan ta på dem. 
tröttheten de ger, obeskrivlig. 


7 kommentarer:

Linda sa...

så fint skrivet, Anna. du gör ett sjuhelsikes jobb! heja dig!

anna sa...

wow. fantastiskt låter det. och svårt.

Marielle sa...

Åh, vilken utmaning! <3

Ebba sa...

Vilket jobb du gör Anna! Helt fantastiskt. Det krävs en speciell typ av fantastiskt person för att klara det jobbet!
stor kram/Ebba

L8 sa...

Så fint skrivet.Beundrar din yrkesskicklighet.

livetsalladagar sa...

Vi har samma jobb men på olika sjukhus och det där var så vackert skrivet, beskriver världens bästa jobb perfekt. Jag läser dig alltid men är usel på att kommentera. Uppskattar så din blogg, tack! Kramar Sandra

Anna sa...

Linda: tack, du gör ett sjuhelsikes jobb du med!

Anna: ja verkligen svårt. i alla fall ibland.

Marielle: nästan varje dag är en utmaning, därför man inte ledsnar kanske?

Ebba: vad snällt skrivet, tack.

L8: tack Lotta, tänk att alla jobb är så olika..

Sandra: tack för pepp och kommentar, du får börja kommentera mera :) kram