söndag, november 11, 2012

min far och jag



min lilla pappa. 
som jag älskar dig. 
du som alltid finns där, några steg bakom. 
hejjar, stöttar och tänker på mig. 
med samma nervösa själ och stora ordningssinne. 
söker vi ordning i kaos du och jag. 
styr upp. 
din och mammas omtänksamhet och förmåga att ligga steget före är något jag inspireras av. 
vi pekar med hela handen. 
vi älskar müsli. 
tryggheten du förmedlar, den som ger mig något stabilt att luta mig mot när det blåser. 
oron jag kände när du skrämde oss rejält, tårarna som rann. 

& den här lille mannen konstaterade att du och han var torra krämkompisar innan han somnade. 
det är med värme och bus i rösten dom pratar om sin morfar. 
du får dom att somna tryggt. 




vi älskar dig.
både den där dagen då man ska uppmärksamma sin far och alla andra dagar. 


4 kommentarer:

Anonym sa...

Å vilka fina ord att starta måndagen med - tack! :)

// Jenny

smile sa...

Ett inlägg sim ger mig samma rysningar som Ugglas framträdande i Så mycket bättre häromveckan.

Anna sa...

Jenny: pappor - vad skulle man göra utan dom?

Smile: oj, det var ingen dålig jämförelse :o

Marielle sa...

<3