torsdag, februari 07, 2013

om att tappa hoppet och sedan få det åter

måndagens hämtning i skolan fick mig att tappa fattningen.

ut ur klassrummet kommer en liten kille, en tvärhand hög, som tittar mig stint i ögonen och säger:

- asså, vet du någon som fått en stock upp i röven eller?

jag som sällan står ordlös visste inte hur jag skulle bemöta denna kontaktsökande kille.

- jag tycker inte att man pratar så där med varandra, var det enda jag fick ur mig innan han sprang tillbaka med en mycket nöjd uppsyn.

mina axlar föll och modet med det. min dotter var ledsen för att hennes mamma fått höra fula ord och jag blev mer och mer arg vad kvällen gick.

mejlade deras fröken och berättade vad som skett, undrade vad som händer efter detta.

barn som inte har respekt för vuxna har i min bok ännu mindre respekt för sina klasskompisar. jag vill inte ens tänka på vad han säger till min dotter och hennes vänner.

fick mejl tillbaka; kontakt tagen med pojken och hans föräldrar. funderade över hans vardag, hans föräldrar och deras konversationer.

igår gick jag med en klump i magen till skolan igen. i dörren stod han. höll upp dörren för mig.

- du, jag är ledsen för det jag sa igår, sa han under lugg.
- vad duktig du är som säger förlåt. kanske vi kan vara vänner nu?
han nickade till svar.

det är bara en liten kille. inte en ond vuxen människa.

hans ursäkt fick mig att känna hopp om framtiden igen.
och jag och dottern fick ett bra samtal om ursäkter och vänskap, alla kan göra misstag ibland.


9 kommentarer:

en annan sa...

Men gud, jag fick tårar i ögonen av att läsa. Så himla BRA att du sade till!!!! :-) Både du och han (och din dotter) höjdes en nivå där, alla tre gladare och klokare efteråt! :-) Eller, du verkar ju faktiskt klok redan innan. :-)

Miss Marie sa...

Här sitter en till med tårar i ögonen! Barn kan ju snappa upp saker lite varstans, men det är ju superbra att de lär sig att man inte säger vissa saker till andra människor!

Librarybeth sa...

Så bra att du sa till! Och det är inte utan att man drar vissa kopplingar till det som det talas väldigt mkt om just nu; hur pratar, tilltalar vi varandra.
VAD säger vi till varandra... vad säger män om kvinnor...?

Anonym sa...

Jag blev också helt tårögd! Vad modigt av honom! Hopp om en bättre värld :) /A

Anonym sa...

och så klart toppen att du sa till!!! /A

anna sa...

gulp... men åh vad bra att han bad om ursäkt! kram vännen. talas vid snart?

Marielle sa...

Suck... Skönt dock med en lärare med lite tag i! Bra gjort av honom att be om ursäkt - långt ifrån alla klarar det.

Annakarin sa...

Fint. Bra. Till slut.

Anna sa...

vi verkar eniga om att det är bra att säga till, för i slutändan - skulle man inte vilja veta om ens eget barn inte kan uppföra sig? JO det vill man!