onsdag, mars 07, 2012

det är ju tur för morgonen att den är så vacker

det här var vad som mötte mig efter 11,5 timmars nattjobb i morse.


och precis som varje morgon jag spenderat steriklädd från topp till tå förvånas jag över vad hjärnan klarar av.
mitt i mitt allra tröttaste och sockerfattigaste jag så fungerar allt det som ska.
adrenalin kroppens fantastiska gåva.
det, och en bana och ett glas Pepsi Max på balkongen i mörkret och kylan.

nu är det dags att ladda om.
en natt kvar.
och sen lovade jag mig själv att två nätter på rad räcker.

4 kommentarer:

mis(s)match sa...

Många nätter ändå sista tiden eller? Jag tycker alltid att det är tröttsammast natt 2 mellan 4 och 5 på morgonen...

Marielle sa...

Jag ä l s k a r din rubrik! ❤

Anna sa...

Miss Match: ja tyvärr, ska ta ett snack med hon som lägger mitt schema... håller med! och det är alltid just då det tas beslut om kateterisering suck!

Marielle: <3

Librarybeth sa...

Uh. Det låter så kämpahårt men det är tur att det finns sådana hjältinnor som du!!! Menar varje ord.